Urnnedsättningen gjord

Så.. Då har urnnedsättningen varit.
Jag sitter just nu hemma
hos mamma och pappa.
Vi åkte hit efter att vi
varit vid kyrkogården.
Druckit kaffe och lite så.

Det var en fin ceremoni.
Det började med att vi gick in i kapellet
alla fyra tillsammans med A från Fonus.
Där framme vid altaret/fönstret mot Fryken
stod då urnan med Oscars aska i.

Jag gick fram först och tårarna började rinna.
Nu var det så påtagligt.

Där stod liksom urnan med Oscar aska.
Det var vackra tända ljus på sidorna om den. Det såg ljust ut...

Vi hade ju valt urna på bild efter att han hade somnat in,
och den var fin nu när man såg den i verkligheten också.
Vit och så hade de satt en sådan där guldfärgad skylt.
På den stod det: Oscar Möller 2002 - 2008

Den hade ett svart band uppe på locket
som man håller i när man sänker ner den.

A kom fram till mig där vi stod vid urnan
och hade med sig ett blått band med en
söt liten nalle på och sa nåt i stil med att
det där bandet är så tråkigt så vi sätter på det här också.
Jag blev alldeles ännu mera rörd och viskade tack.

Jag frågade om urnan liksom var fylld
men det visste hon inte så jag lyfte på
den och blev inte så mycket klokare.
Den kändes lätt men att det fanns ju nåt i.
Aska är inte tungt.

Så skulle vi gå ner mot gravplatsen.
A sa att en kan ju bära urnan ner
och en kan lyfta i den sen.
Det blev Fredrik som bar den.
Så började vi gå, jag, Fredrik,
mamma, pappa, A samt vaktmästaren
som satte igång kyrklockan.
Så när vi gick så ringde det i klockorna.

Vi kom ner till platsen.
Vaktmästaren tog bort "mattan" som
låg över gropen de grävt.
Jag tog urnan och vi tittade
på den och klappade den.
Så sänkte jag ner den i banden...
Så la jag en ängel på marken,
som jag köpte i blomsteraffären
innan vi kom till kyrkogården.

Sedan la jag min handbukett
också vid sidan om, la inte ner den med urnan alltså.
Så la sen Fredrik sin handbukett bredvid min.
Så tände pappa värmeljus i tomtelyktan som står där.
Sen la han sin handbukett, och sen mamma sin.

Så läste A upp en dikt.
Vi visste att hon hade valt ut en,
men vi visste ju inte vad för någon men så här var den:

Var inte arg lilla mamma
jag var tvungen att gå
Den dagen hände det och då
orkade inte mitt hjärta slå

Älskade pappa
mitt liv blev så kort
Ta hand om varandra
när jag flyger bort

Jag vet att ni gråter
och det finns ingen tröst
Men lyssna till era hjärtan
och ni kan höra min röst

Jag finns inte bland er
men jag finns ändå
Jag hör era röster
och jag älskar er så "

Jag grät...

Jag sa till A att den var så fin,
och hon räckte då fram den till mig i ett minnesalbum.
Så var det klart.
Så gick vi då ifrån platsen upp till parkeringen
Där pratade vi lite om gravsten och vi
bestämde att jag och Fredrik ska till henne
på kontoret på Fonus i morgon eftermiddag.
Vi har ju endel idèer om hur den ska vara.
Ett hjärta som liksom hålls upp av två händer.

Vi har pratat på att den ska vara svart.
Men så sa A att det finns en sten som är
lite blå i tonen och den är fin sa hon.
Så vi ska titta på den stenfärgen i morgon.
Oscar tyckte ju om blått så det vore nog något.