Har nyss kommit hem efter att ha varit ute en sväng.
Var först till Oscars grav tillsammans med pappa,
vi hade med ljus men tände inget för
de som var brann fortfarande.
Så stod vi där och tittade och snyftade och jag sa till pappa
att jag önskar så att Oscar hade kunnat få leva nu
när det "snart" är vår o allt.
Jag menar nu när man ska gå mot ljusare tider.
Efter allt han gått igenom. Tänk om han hade kunnat få möta en ny vår nu.
Efter att vi åkt därifrån var vi till bolaget,
där jag köpte vin. Oude Kaap.
Sen följde jag med pappa till mamma och han och drack kaffe.
Var bra många dagar sen jag var där nu.
Stannade ett tag och sen skjutsade pappa hem mig.
I allafall när jag var hos dom satt vi och pratade om Oscar och vi snyftade lite där också. Vi pratade bland annat om det här angående hans rum och saker.
Att jag i nuläget inte orkar plocka bland Oscars leksaker.
För så är det. Jag går in på hans rum då och då men jag plockar ingenting bland sakerna.
Jag vattnar hans växter, jag sitter på hans säng,
jag snosar på en huvtröja som ligger kvar på den,
men jag plockar inte bland hans saker.
Jag orkar inte göra det än.
Jag hade förresten fått en present också, av farmor, som hon hade skickat med mamma till mig. Det var pengar, två broderade dukar som hon själv broderat när hon fortfarande hade händer för det, jättefint med rosa blommor, jag som älskar rosa. Och ett kort på mig när jag var liten tillsammans med Monthy, en boxer som de hade och som jag tyckte mycket om.
Jag får ta och ringa och tacka så mycket sen eller nån dag,
eller så tar jag med mig blommor och nåt gott och hälsar på henne någon dag istället och tackar då.
Det var ett tag sen jag var där nu.
Antar att presenten var för att ge lite uppmuntran och
det är verkligen tacksamt nu.
Det var väldigt fint och gulligt gjort.
14 år sedan
2 kommentarer:
Det känns så ensamt att läsa dina tankar. Önskar att du vore min vän och jag kunde trösta bättre. Jag finner inte ord som kan lindra ens lite. Tänker på dig och hoppas att du har någon att luta dig mot denna värsta av livets stunder för dig som mamma. Kram från mig.
AnnaKarin: Ja själva tankarna är nog ensamt att läsa eftersom det handlar om en hemsk sak.
Ja men du ska veta att det är tröstande med "bara ord" ibland.
Det är snällt att du tänker på mig och jag hoppas du vet att det absolut inte är så att ord inte betyder nåt. Och jodå, jag har att luta mig mot men ibland väljer jag att avstå om jag t ex känner för att vara själv just då. Lite svårt att förstå kanske, men så är det.
Men ja, värsta stund för mig som mamma, det är det verkligen. Utan överdrift. Kram till dig och tusen tack för dina ord!
Skicka en kommentar