Snart Gbg - avslutet

För en stund sen ringde de från Göteborg om tid då vi ska dit för det där avslutet. Blir eventuellt av snart nu, men ska kolla med de andra som ska med vilken av de tiderna jag fick nu, som passar dem bäst. Fredrik, samt att även mamma o pappa ska med ner. De var ju med ner dit i början av Oscars behandling, och jag förstår att även de vill träffa ett par av läkarna vi hade. Det är nödvändigt för dom också för de har ju såklart tagit detta hårt också. De var/är också nära Oscar.
Tiderna jag fick är om ca 2 veckor. Och mig spelar det ingen roll vilken av dagarna, jag vill ju ner så snabbt som möjligt. Får höra med dem.
Så ska jag ringa upp Göteborg på måndag eller tisdag sa hon som ringde.

Då får man som sagt se hur det kommer bli när man går in där på Drottning Silvias barnsjukhus. Utan Oscar. Utan packning. Men med ens inre fyllt av minnen från tiden där. Oavsett så känner jag att det måste göras.
Vill ju få fråga och prata med läkarna så det blir ett avslut där också.

Och tacka dom. Tacka dom för allt de har gjort för Oscar.
Självklart behandlingsmässigt, de tog till allt de kunde, men också rent allmänt för många av dem busade med honom och såg till att han kunde ha det roligt med trots att det var som det var med allt omkring.
Ja man vill verkligen tacka dom.
Hade han inte kommit under behandling när han gjorde så
hade vi inte haft det här året med honom.

Som en av läkarna faktiskt sa då vi var där sista gången och Oscar levde;
- Jag vet ju hur det hade gått om han inte hade fått behandling då.

Så det ska bli gott att få åka ner och tacka och få det där avslutet.

Det blir nog blandade känslor, som jag skrev då jag funderade på när Gbgavslutet skulle bli, att gå in där i korridorerna och se andra som just nu lever i det som vi gjorde. Se barnen, se föräldrar som lever mellan hopp och förtvivlan precis som vi gjorde, se miljön, se allt som vi var mitt uppe i då. Jag kommer nog börja gråta.

Gråter jag när vi sitter och diskuterar med läkarna i ett rum är det en sak.
Men att bryta ihop i korridorerna/ute på avdelningen,
det vill jag verkligen inte.
Jag började grina när vi var där sista gången och när vi skulle åka hem, och stod i en korridor där på avdelningen,
för då kände jag att nu är det nog sista gången vi är här med Oscar.

Men då gick jag undan så inte Oscar skulle se att jag grät.

Och självklart vill inte jag att andra barn, eller föräldrar heller, ska se mig gråta när vi nu ska dit. Så skulle jag göra det så går jag undan då också. Dit ska vi i allafall.