Ja då var det söndagkväll nu då. Har nyss ätit mat. Jag gjorde pasta och Carbonarasås, det är så gott.
Jag har som jag trodde i förmiddags mest slöat inne idag.
Förutom att jag i eftermiddags var med pappa till Oscars grav och tände ljus.
Innan pappa hämtade mig och jag stod i hallen så fick jag syn på Oscars Spiderman mössa på hatthyllan.
Jag tog ner den och snosade på den och då började jag snyfta.
Det blir så ibland, att det kommer bara sådär i olika situationer, att det drar vid ögonen och att tårarna är på väg. Ibland kommer de då sprutande hejdlöst, ibland lite sakta rullandes, ibland kommer de med små snyftningar, ibland stannar de i ögonvrån och lämnar en gråtandes fastän de inte syns på kinderna.
Nu var det små snyftningar och jag vet inte om det kom så många synliga tårar, men känslan jag kände när jag snosade mössan var i allafall saknad.
Jag såg att det var kvar hårstrån i mössan till och med.
Att kepsar ligger kvar på hyllan vet jag, men jag har inte tänkt på just Spiderman - mössan och det var just den hade han mest på slutet eftersom det blev höst och vinter, så när jag fick syn på och snosade den så blev jag verkligen berörd.
Jag ska väl försöka lägga undan kepsar och mössor från hallen framöver...
Fast jag ska ha kvar dem nånstanns i allafall.
Och hans rum får stå som det står det ett tag till.
Det är typ precis som sist han var där.
Det ser pojkigt, fint men charmigt småstökigt ut precis som då han fanns här och lekte där.
Jag kanske ändrar där någon gång, men inte än. Inte nu.
14 år sedan
2 kommentarer:
Att läsa din blogg är som att läsa något som hjärtat har skrivit, så fint om nånting så hemskt. Kram på dig
Jag vet inte vad jag kan säga mer än att jag beklagar att din lille son var tvungen att lämna dig.
Min värsta mardröm är din vardag och jag beundrar dig för din styrka att dela med dig av den så öppet, ärligt och med hjärtat i handen.
Kram från mig och tack för att jag får läsa.
Skicka en kommentar