Jag och coolingen Oscar i somras. Keps och solbrillor inomhus. Här var han pigg, dock blek av behandling osv, samt att håret ju försvann av cytostatikan han fick i omgångar, samt strålningen på Sahlgrenska i våras.
Men det fick han tillbaka nu på slutet.
Här var det hoppfullt, att det skulle gå vägen.
Det gjorde det ju tyvärr inte. Men han levde verkligen livet i somras trots att han var sjuk, och han var aktiv som få. Lekte med kompisar, hoppade studsmatta, sprang, spelade bandy, körde fyrhjulingselbil, sprang i vattenspridare hos mormor o morfar m.m. Det känns så gott! Dock fick han besöka skuggan med jämna mellanrum eftersom de inte får vistas för mycket i solen under behandling, så även det gjorde väl att han var blek och inte enbart behandlingen.
Han var så duktig också och fick tåla så mycket, för även om han ofta var aktiv och ute och lekte så fick han varva det med täta besök in till sjukhuset för provtagningar, infusioner, och ibland blev han sjuk i infektion eftersom immunförsvaret försvagas av behandlingarna, så då var vi tvungna in så han fick penicilin i slangen. Ibland gick det att få ta sån medicin hemma, men han var ändå tvungen in med jämna mellanrum för nya provtagningar osv.
Ja han var så tålig. Han var en kämpe. Han anpassade sig verkligen. Från att få leka ena stunden till att tvingas få besöka sjukhus andra. Det om något är att vara anpassningsbar. Han var helt otrolig.
Jag saknar att få sitta med honom såhär. Och är samtidigt glad att jag någonsin fått göra det.
1 kommentar:
Hej hej. Har kikat in här några gånger, känns så dummt att inte lämna något avtryck.
Vilken söting pojken din. Förstår det är tunga dagar.
Hope- smycket har jag! Så fint, passar till allt! Tyvärr har orginalkedjan med pärlan gått sönder. Så det är väl dax att köpa ett nytt.
Skicka en kommentar