Sedan Oscar somnat in så vet jag nu vad saknad är.
Jag saknar mer än vad jag trott varit möjligt att sakna någon.
Allt som varit saknad för mig innan Oscar somnade in
är ingenting jämfört med den saknaden jag fått erfara nu.
Ibland när man saknar någon eller något så
kanske man snart får träffa den, eller få det man saknar.
Men det går inte när det gäller det här.
Han kommer aldrig att komma tillbaka till mig.
Jag kommer inte att få träffa honom mer,
inte på det sättet jag har gjort.
På något sätt, i någon annan dimension
tror jag att vi kommer träffas igen.
Men då är det inte den relationen vi haft/har nu.
Jag som Oscars mamma, Oscar som min son.
Och det är ju det jag har att jämföra med och det jag saknar.
Även om vi ses på något annat plan,
någonstanns, på något sätt så kommer
det inte vara precis det här som vi haft här.
Jag är så glad för att Oscar kom,
att jag fick träffa den här underbara lille killen.
Och han kommer alltid att vara min son,
jag kommer alltid att vara hans mamma.
Han är min lille ängel.
Men jag saknar honom helt ärligt,
rätt upp och ner,
så mycket som jag aldrig nånsin saknat
någon eller något tidigare. Jag vet verkligen vad saknad är.
4 kommentarer:
Klart du vet vad saknad är...måste säga att du skriver på ett sätt som får en att gråta...det berör något grymt...kanske är det för att man själv har mist...tack o lov inte på samma fruktansvärda sätt som du....men jag har mist...jag har själv upplevt o upplever samma jävla sorg...eller är det för att jag har en son som är nästan lika gammal som din Oscar. Det räcker ju att jag är ifrån honom några dagar ( har honom varannan vecka)Så saknar man ju honom fruktansvärt mkt...även jag snusar på hans tröjor o kudde som han har legat på..haha...man är ju mamma!! Från det ena till det andra...det där vinet som du brukar köpa...jag är lite nyfiken på det...är det vitt...halvtorrt eller?? Blev lite sugen på o testa det!! Många styrkekramar!!
Tack så jättemkt för ditt fina inlägg hos mig o tack för att du berättade lite om vinet...ja jag ska absolut testa det!! Om du vill får du gärna läsa min lilla berättelse om min Benjamin..den finns inne på min blogg fast i September månad..må så gott...kramizar!!
Jag finner inga ord, jag vet inte vad jag ska skriva men jag vill skriva.. Varje inlägg jag läser får mig att gråta, jag känner med dig..
En tanke och en varm kram till dig i vintermörkret
Skicka en kommentar