Allmänt passiv

Idag hade jag eventuellt tänkt att ta ett nytt
ryck och fortsätta, som häromdagen,
att plocka och slänga från klädkammare och garderober,
men det var just eventuellt och jag känner
mig allmänt passiv idag så det får vara.
Jag sitter mest och småtittar på teven och bara är.
Det är lika bra jag låter det vara så när jag
känner att jag inte har någon lust.
Det blir bättre av saker och ting om jag verkligen
känner för det och i morgon kanske
jag är piggare på att göra ett litet ryck.
Det märks. Annars tar jag det en annan dag.
Jag får ta det när jag känner för det.
Nej nu ska jag nog fortsätta slötitta teven
med mina funderingar och tankar.
(Önskar och hoppas att du har det bra Oscar.
Mamma älskar och saknar dig oerhört mycket lille gubben)

Dagens

Dagens låt: Flera
Dagens mående: Det knallar
Dagens frisyr: Halvplatt, lugg
Dagens klädsel: Rosa linne, gråa byxor
Dagens smink: Mascara, eyeliner, läppglans
Dagens vill ha: Inget särskilt
Dagens saknad: är Oscar
Dagens drog: Kaffe
Dagens tråkigaste: Inget särskilt
Dagens måste: Inget
Dagens dricka: Kaffe, vatten, kanske lite vin sen
Dagens köp: Inget
Dagens mat: Min kassler o potatisgratäng med champinjoner o ost
Dagens dusch: Badade för en liten stund sen
Dagens ros: Till flera människor m goda hjärtan. Tack. Tycker om er.
Dagens tanke: Jag älskar och saknar Oscar (som varje dag)

Torsdageftermiddag

Så, har nyligen kommit hem,
ställt in varor och nu satt mig här.
Idag åkte jag och mamma in till Bergvik.
Först handlade jag mat på Maxi,
sen in på Gina Tricot där jag köpte
en blå och vit - randig kjol.
Sen skulle vi möta upp min moster o hennes karl.
och gå och fika. Vi mötte upp dem vid Coop.

På vägen till cafèet såg jag en jacka jag tyckte såg fin ut
i skyltfönstret till Stadium så vi gick in
och tittade men när jag väl såg närmare
på den var den inte så fin längre,
och jag provade den men den kändes inge go heller

Sen gick vi då vidare och skulle göra
ett nytt försök till cafèet.
Men så halkade vi in på Lindex och där
fick jag syn på en rosa jacka/kappa som
jag tyckte var jättefin och som jag provade och köpte.

Sen gick vi då och fikade,
jag tog en Ciabatta med kyckling,
curryröra och grönsaker och en kaffe.
Mamma med. Jag ville bjuda men
det ville hon med. Hon fick som hon ville då.
Så satt vi där och fikade och pratade
vi fyra ett bra tag,
sen skulle moster o hennes karl åka.

Jag och mamma tog bolaget där jag köpte vin,
och sen åkte vi hem till henne en sväng.
Sen hämtade vi pappa vid jobbet då
han slutade och åkte till kyrkogården
och Oscars grav och tände ljus.
Sen skjutsade de hem mig,
och nu har jag alltså varit hemma
en liten stund och nu ska jag bara slappa lite.

Onsdagkväll

Ja nu är det onsdagkväll. Snart slut på den. Snart natta.
Idag har jag slängt Oscars juniorsolkräm,
tandkräm, och tandborste.
Bra Victoria, tänkte jag faktiskt då,
för hur det än är så kan jag inte ha
kvar såna saker hur länge som helst.
Men tandborstmuggen som tandborsten
stod i slängde jag inte...
Ville ha kvar den.

0ch så har jag slängt skräp o jox i sopsäckar
men inte nåt som tillhörde Oscar.
I allfall, en hade jag redan börjat slänga i
sen tidigare men nu blev den full
och så började jag i en tom så
två knökfulla sopsäckar vart det.
Pappa var o hämtade dem i eftermiddags o for iväg med.

Jag har en massa mer jag kan och ska plocka i och slänga
och jag tar lite då och då när andan faller på.
Som jag gjorde idag, för fastän jag tog lite då och då,
så vart det ju två fulla säckar.
Och dessutom var det nästan en tredje
som blev full men som jag kan knö ner lite mer i innan det är bort med den

Jag fattar inte att det,
efter sen varje gång jag slänger något,
ändå finns kvar tills nästa gång jag
kommer på att jag ska
slänga sånt jag vill bli av med.
Varför tog jag inte det med sist också, liksom.
Visst, dels samlar jag väl på mig nytt skräp,
men det finns också kvar sånt gammalt
som jag kunnat ta med förra gången.
Jaja, huvudsaken är att jag ändå slänger
när jag väl slänger.
Det känns skönt att få iväg lite.

Fastän jag inte vet hur

Ja då var det tisdag förmiddag då.
En riktig mjukstart på dagen.
Jag har varit vaken ett tag på morgonen
men låg kvar i sängen och gick upp först efter 10:00.
Nu har jag satt mig här med kaffemuggen vid
min sida och tar en klunk ur den då och då.
Denna härliga dryck, det är allt tur att den finns.
Dels är den så god och dels hjälper den mig att piggna till ibland.

Idag är det 3 månader sedan Oscar somnade in.
3 månader sedan som han drog sitt sista andetag.
Tiden har gått fort hittills men sorgen och saknaden
är lika starka än. Det kommer vara så länge, länge.
Det finns de som säger att det kommer vara så hela livet.
Men att man liksom lever med det.

Och ingen kan ju veta precis hur det är för den o den...

Nu har det ju inte gått så lång tid sedan Oscar somnade in
så jag kan inte säga än hur det kommer att
bli med min sorg och saknad längre fram,
men jag tror att det alltid kommer vara
så starkt som nu för mig.
Än så länge är det precis lika starkt
som om det var 3 dagar och inte 3 månader
sedan som han somnade in.
Och jag tror det alltid kommer vara lika starkt för mig.
Endel kanske tror att det är som ett litet sår på huden
som bleknar till ett ytligt ärr.
Men så är det inte, det är ett sår i hjärtat,
och för mig kommer det alltid att vara lika djupt.
Det läker aldrig. Det gör det aldrig.
Men man kanske lär sig leva med det
på ett annat sätt längre fram.
Det är ju sånt som varken jag eller
någon annan kan svara på.

Det är ju inget som händer eller ska hända ofta.
Det här är liksom inget naturligt återkommande
man kan eller ska kunna likna vid form av tidigare
händelser och kunna gå tillbaka till och
på något sätt jämföra med och ta hjälp av.
Utan i det här är man på square zero och man vet
ingenting om hur man ska handskas med det.
Man vet inte hur, bara att man måste det.
Fastän såret i hjärtat efter Oscars död
alltid kommer vara lika djupt
så måste jag handskas och leva med det.
Jag vet jag att jag måste, fastän jag inte vet hur.

Ave Maria

Någon vecka efter att Oscar somnat in så
var det gudstjänst då man skulle eller kunde
till kyrkan för att höra namnen på födda,
döpta, gifta, och då avlidna från den senaste tiden .
Det var även en gudstjänst i övrigt som vanligt antar jag.
I allafall så var jag på den.

Och som jag klargjort flera gånger så går inte jag
i kyrkan "varje söndag" om man uttrycker sig så
men därmed inte sagt att jag inte tycker att det
finns endel fint berörande saker där och därifrån.
Sen, vad man då FÅR tycka om man nu
syndar och inte är så flitig med kyrkobesök osv,
det vet jag inte, men jag hoppas att jag får
tro på något av det ändå för jag vill
verkligen få tro på vissa saker därifrån.
För det finns det av det som berör mig.

I allafall då den dagen åkte jag, mamma, pappa, Fredrik, hans mamma o hennes karl dit för just den där gudstjänsten. Och det var en kvinna som sjöng just Ave Maria och jag började snyfta där rätt upp o ner för det var så fint.
Där satt jag och snyftade och kunde ärligt talat inte hålla tillbaka en tår.

Nu såg jag då på youtube den här versionen
av Ave Maria som är med Celine Dion.
Och samma reaktion kom då. Tårarna började rinna.
Jag kan börja gråta av den här!
Den som gjort det här bildspelet
till klippet ska ha cred för fy vad fint.
Jag tycker bilderna säger så mycket i sig själva
i kombination till sången.
Det här tycker jag faktiskt är riktigt fint
sammansatt rakt igenom.
Så att det känns. Jag blir gråtig och berörd. Så fint.
Ave Maria - Celine Dion

Inga slängda skor än

Söndagkväll. Bara är.
Slappar o slöar järnet.
Ätit färsk torsk, potatis och
spenat, slötittat på teve.
Inte många knop gjorda alls.
Varken nu på kvällen eller under dagen.
Jag hade tänkt slänga Oscars skor idag,
de par han använde mest nu på slutet,
samt kängor och stövlar.
Men jag gör det någon annan dag.
Jag tänkte, men så lät jag det vara.
Kläderna tänker jag spara men inte skor.
Men det blev inte att jag slängde
några skor idag heller.
De står i ena klädkammaren och har
sånt där smågrus och grusdamm på dem
under sulorna fortfarande.
Kläder är det skillnad med känner jag,
alla hans kläder ligger nytvättade och
vikta i byrå o garderober,
förutom ena huvtröjan som ligger på
hans säng o som jag snosar på då o då.
Men skor som man ser är grusiga precis
som om han nyss varit ute o lekt,
det är skillnad med dom, de vill
jag inte ha kvar ståendes hur länge som helst
att se på det sättet.
Kläder är skillnad med för det
känner jag att de ska få
vara kvar för det är inte samma sak. Men skorna...
Jag känner att jag borde slänga skorna.
Och idag tänkte jag verkligen hiva ner
dem i en svart plastsäck men nej,
jag drog mig för det igen,
jag har bara tittat på dem i ena
klädkammaren idag igen
och kom ingen vart med
planerna på att slänga dem än.
Det får väl bli någon annan dag.

Dagens

Dagens låt: Genesarets sjö - Kjell Höglund
Dagens mående: Som det är
Dagens frisyr: Platt, lugg
Dagens klädsel: Svart tub-top, rosa kjol,
Dagens smink: Läppglans

Dagens roligaste: Inget särskilt
Dagens vill ha: Inget särskilt
Dagens saknad: är Oscar
Dagens drog: Kaffe
Dagens tråkigaste: Vet inte
Dagens måste: Inget
Dagens dricka: Kaffe, o vin blir det nog lite också
Dagens köp: Inget
Dagens mat: Inte orkat äta nåt idag än, ska äta köttgryta o ris sen
Dagens dusch: Badade nu i eftermiddags
Dagens ros: Till flera snälla människor. Gulle dom.
Dagens tanke: Jag älskar och saknar Oscar (som varje dag)

Fredageftermiddag

Nu har jag nyligen kommit hem
efter att ha varit ute en sväng.
Var till Oscars grav och tände ljus o så,
sedan bolaget o köpte vin och sherry,
Sultan och köpte en kebabrulle.
Nu ska jag strax gå och ta mig ett skummigt bad,
ta med mig ett glas vin in på badkarskanten.
Det är härligt det.
Efter det ska jag äta kall kebabrulle,
det är så gott tycker jag.
Det är nåt jag kan äta som jag inte känner
att jag måste äta nyvarmt,
för det är gott vilket som.
Sedan får jag se vad som sker vidare
på kvällen, men jag känner
för att vara hemma med allt som är,
mysa, ha tända värmeljus,
ta något glas vin, glo på teve o bara vara.
Det får nog bli så.

Ledsen och arg

Det blir att jag sätter som en mur kring
mig själv vissa dagar nu,
och de dagarna är det bara jag, mina tankar och min sorg.
Eller alltså jag bryr mig även då om andra
men jag orkar inte prata med andra om mig,
eller prata om allt inombords vissa dagar.
Hade fått sms av Marie igårkväll, såg jag i morse,
hon har ringt flera gånger och jag har inte svarat.
Hon skrev att jag kanske är i en period
när jag inte orkar prata, och det stämmer ju delvis,
men det är inget personligt mot henne.
Det bara är så att jag ibland behöver
vara själv med alla mina tankar.
Men hon skrev också att "Du vet att jag finns här"
och det betyder så mycket att få veta det fast
man inte orkar prata eller träffas just då.
Att förstå och finnas kvar på det sättet
och låta en få vara precis som man är
i sin sorg det är något jag uppskattar mycket.
Att man inte behöver få dåligt samvete,
för det är ju nog jobbigt som det är med allt annat.

Ja Det är så tufft nu. Det är det verkligen.
Jag saknar Oscar så fruktansvärt mycket.
Jag tittar på fotografier på tv-rumsbordet
och jag "pratar" till honom.
Jag säger att mamma älskar och saknar dig så mycket,
du vet det va... o såna saker. Jag har väldigt lätt till tårarna.
Och jag är arg också. Ledsen och arg.
Jag tycker det känns så orättvist
när barn ska behöva lämna jorden.
Och det här barnet har jag haft inuti mig,
det har sparkat och buffat i min mage,
jag har känt den där smärtan när det föds
och lyckan när det kom,
och jag fick uppleva alla småbarnsåren med det.
Men det är så fel att han inte fick leva kvar.
Man undrar ibland på det där med meningen.
Någon jävla mening måste det ju vara med
att han skulle lämna jorden
annars hade det varit som om
han hade levt i onödan och det har han inte.
Jag tänker positivt att jag är
tacksam för tiden vi fick,
men jag är också så förbannad
på att han rycktes härifrån.

(Lilla älskade Oscarvännen mammas,
i dikten A läste upp på din urnnedsättning
så "sa" du att jag inte skulle vara arg.
Men mamma är arg ändå ibland älskling.
Du får förstå det.
Mamma älskar dig ju så och jag blir arg på
att du rycktes från jorden.
Men jag är glad också vet du,
mamma är glad också för att vi fick en tid tillsammans här.

Du har i allafall inte levt förgäves.
Och du finns alltid kvar på något sätt min ängel,
även om du inte fick vara kvar på samma sätt som förut.
På något sätt kommer vi alltid att ha varandra.
Det kan inte något ta ifrån oss i allafall.
Mamma älskar och saknar dig.
Puss, älskade ängel, puss.)

Dagens

Dagens låt: Innan mörkret faller - Lars Winnerbäck
Dagens mående: Som det är
Dagens frisyr: Platt och snedlugg
Dagens smink: Inget
Dagens klädsel: Svart tröja, svarta leggings, svart och vit-rutig kjol
Dagens roligaste: Inget särskilt
Dagens vill ha: Inget särskilt
Dagens saknad: är Oscar
Dagens drog: Kaffe
Dagens tråkigaste: Vet inte
Dagens finaste: Stora fina snöflingor som fallit
Dagens måste: Inget
Dagens dricka: Vatten, kaffe
Dagens köp: Inget
Dagens mat: Köttbullar och makaroner, tomat och ketchup
Dagens dusch: Var nu ikväll
Dagens kärlek: Går till flera snälla o goa personer
Dagens tv-tittande: Sex and the City, 2 1/2 män, Du är vad du äter
Dagens tanke: Jag älskar och saknar Oscar (som varje dag)

Behövligt besök

Pappa var här förut i samband med att han hade lunch,
för mamma hade skickat med köttfärssoppa till mig och
det blev ett utbyte av mat kan jag säga.
Tvingade med pappa från mig också.
För jag gjorde en hel plåt hemlagad pizza igår
och jag åt sammanlagt två bitar, en på e.m o en på kvällen,
så det blev ju mängder kvar.
Och jag känner inte för att äta mer av den nu
även om den blev supergod.
Det blir lite enformigt o synd att slänga så jag
skickade med resten till dom.
Snällt att mamma skicka med
pappa soppa till mig, den är så god.
Orkar inte äta än men det ska jag göra sen.
Håller mig till kaffe just nu och har tappat
räkningen på vilken mugg jag är inne på.


Imorgon är det en vecka sen vi var i Gbg.
Behöver skriva lite om det nu.
Något som jag hade funderat på innan det där besöket,
var ju hur jag skulle reagera i korridorer och sådär.
Skulle jag bryta ihop... Det gjorde jag inte.
Jag blev dock tårögd då och då när jag gick där,
och när jag såg sjuka barn, men det stannade där.

Sen när vi pratade med läkare var det också lugnt.
Jag började inte störtgråta nångång.
Jag snyftade till lite nån sekvens
men det var mycket sansat prat,
frågor, och minnen och leenden med.

Vi fick veta mycket av det vi redan visste
även om själva sjukdomen och sjukdomsförloppet.
Och att det en sväng såg ljust ut och
att det nog kunde gå vägen.
Men nån enstaka cell svarade sen
inte på strålning och medicin så det växte på.
Och vi vet ju hur det slutade.

Läkarna frågade mig hur det var och gick till
när han somnade in så jag berättade ju.
Jag visade även bild på mobilen på honom
från när han somnat in. De tyckte han var så fin.

Precis som annars, vem man än pratar med,
som har träffat Oscar så var det så att alla
vi mötte nu som träffat honom,
mindes Oscar som en härlig pojk,
speciell och att han var en sån som man
alltid kommer komma ihåg.
Glad och positiv, spelevink, observant, vetgirig och filosof...
filosof det har han fått av mig tror jag.
Filosoferar över mycket.
Och om man sen konstaterat nåt,
så kommer då varför.
Varför är det så och så.
Filosofera mera.
Det är ett typiskt drag vi har, har jag hört.

I allafall, när vi var där nere så sa
en av våra läkare också att man ibland
bestämmer att ses igen
så de ska höra av sig efter sommaren från Gbg igen.
Så sa de att vi är välkomna att åka ner dit när vi vill
och att det bara är att ringa om
det är nåt jag eller vi funderar på
och det är ju bra att veta.
Även om det blev mycket svar när vi var där nu.

Jag tycker de är fantastiska.
Så underbara mot oss nu även
efter att Oscar somnat in. Gulle dom. Tack o tack.
Det var verkligen gott att få tacka dem
när vi var där för allt också.
Besöket där i sig var helt behövligt.
Det ändrar inget rent konkret
med sorgen och saknaden men
det var ändå helt
behövligt att åka dit.
Det är verkligen så.

Osmidighetsräkningen

Har nu suttit med räkningen till landstinget som ska in nu i dagarna, den som jag trodde hade blivit fel.
Den där de osmidigt hade skrivit "Till målsman för Oscar"
(vilket jag aldrig kommer att förstå).
Jag kollade upp det där. Det visade sig att den skulle betalas.

Jag trodde ju att det blivit nåt fel
eftersom jag hade betalat Fonus.
Men det visade sig att det jag betalade till Fonus
var för transport från bårhuset till kapellet, transport därifrån till kremering osv.
Och det förstår jag ju såklart.
Och det betalade jag alltså tillsammans med det övriga som ingick i Fonusräkningen, kista, handbuketter, begravning, urna med mera med mera och det var liksom inga konstigheter utan det hängde jag självklart med på.
Och Fonus eller ja A därifrån har varit och är
underbar med all hjälp hon gett, omtänksamhet m.m.

Det nu landstinget ska ha för är då en avgift på 1.800 för transporten till bårhuset då Oscar hade avlidit.
För själva transporten/båren alltså(!)
Det känns olustigt att ens se summa i det sammanhanget, okej om landstinget då måste ta en viss avgift, men jag förstår inte hur de kan få upp summan så pass hög för hämtning och transport 2 mil av en död sexårings kropp in till bårhuset. Och sen det där Till målsman för...
Men nu är den fixad i allafall. Hoppas de är nöjda!
Och så hoppas jag att de till
andra föräldrar som nyligen mist ett barn,
hädanefter skriver räkningsbetalarens namn,
och inte till målsman för, så inte fler ska behöva
få uppleva den tanklöshet ifrån dem som jag fick.
Det är kanske att hoppas på för mycket,
men jag hoppas det ändå.

Måndagkväll

Har haft en väldig lugn kväll
och sett massa på teve.
Jag är så trött och seg.
Känner att jag har en
massa sömn och vila att ta igen
efter alla nätter då jag inte kan
sova alls utan bara ligger och vrider
och vänder mig. Och så går det runt.
Det är tankar på mycket,
b.l.a Oscar såklart.
Ibland försöker jag lägga mig
i skaplig tid när jag känner mig trött
men det går oftast inte att somna
bara för det utan det är svårt ändå.
Men jag ska ändå åter igen ge det
ett försök ikväll/inatt att förska
somna någorlunda tidigt på
natten inatt för jag är
verkligen trött innifrån och ut.
Och är det samma visa inatt igen
så får jag väl låta det vara som det är.
Men det är påfrestande ibland,
är ju och blir ju inte mindre
sliten inombords om jag inte
någon gång får sova skapligt,
jag behöver ju sömnen.

Dagens

Dagens låt: Flera
Dagens mående: Som det är
Dagens frisyr: Rufsigt
Dagens smink: Inget
Dagens klädsel: Hello Kitty-mysbyxor, klänning, Mimmi-myströja
Dagens roligaste: Inget särskilt
Dagens planer: Slappa
Dagens vill ha: Vet inte
Dagens saknad: är Oscar
Dagens drog: Kaffe
Dagens tråkigaste: Vet inte
Dagens finaste: Finns mycket fint
Dagens måste: Inget
Dagens dricka: Vatten, kaffe, lite vin
Dagens köp: Inget
Dagens mat: Kött, potatis, sås, grönsaker
Dagens kärlek: Går till flera som är värda det
Dagens skratt: Inget tror jag
Dagens tanke: Jag älskar och saknar Oscar (som varje dag)

Hjärtesaker från mitt hjärtegull

Kom hem för en liten stund sedan.
Mamma o pappa hämtade mig
så vi åkte upp till Oscars grav och tände ljus
och lämnade ett litet gossedjur samt
hjärtat jag köpte igår.

Mamma o pappa hade köpt
Alla hjärtans dagpresent från Oscar till mig.
- Det hade han velat sa mamma.
Och ja, han brukade vilja ge.
- Det är bara en liten gest sa hon men jag blev rörd.
(Och tack Oscar, mamma älskar dig så,
och saknar dig så lille gubben.)
Av mig och Oscar gav jag pengar
till blommor i present till dem,
vilket de iofs kan köpa själva men nu skulle
det ju vara från mig och Oscar.

Han var väldigt omtänksam
och generös Oscar.
Det finns så många historier och saker att minnas som visar det
men en sak som är passande att minnas
just idag är en sak om blommor.

Det var inte Alla hjärtans dag
utan en "vanlig" dag bara.
När han och Fredrik var och handlade
en gång för några månader sedan,
och jag var kvar hemma och mamma
(mormor) var med dem fast de inte gick
tillsammans i butiken, så ringde jag Fredrik,
det gällde väl någon vara antar jag.
Då hörde jag Oscar i bakgrunden
att han ville köpa blommor till mormor.
Det gjorde han.

Så när de var klara och satt i bilen
så hade han räckt fram en bukett rosor till mormor.
- Nämen varför får mormor dom? sa hon
- För det är du värd. sa han.

Sen när Fredrik och Oscar kom hem så
sa jag att - Naa va snäll du var osv.
Senare på dagen så var det någon
mer sak som behövde köpas,
men inte något som inte fanns på Willys
så de gick bara iväg en snabbvända dit.

Sen då de kommer hem därifån så hade Oscar
med en rosbukett till mig. Också.

Jag blev ju glad och sa tack men
-"Du behövde ju inte ge mamma blommor också gubben", typ.
Men han kände väl sedan han kom
hem från handlingen på byn då
mormor fick blommorna i bilen,
att fick mormor blommor så
skulle mamma få blommor också.

Nog för att han var sån,
men jag var ändå tvungen att fråga
Fredrik efteråt om det var han som
hade sagt till Oscar att han kunde
köpa blommor till mamma (mig) också,
men det hade han inte.
Utan det hade Oscar själv sagt att han ville.
Jag är så tacksam att nu få
minnas och bevara sånt i hjärtat.
Hjärtesaker från mitt hjärtegull.

Lördagförmiddag

Hade på mig ett par av mina favorit - tossisar med hjärtan på
tidigare imorse, passande nog, är ju Alla hjärtans dag idag.
Jag har frusit så om fötterna nu under morgonen och de är
väldigt goa, varma och mysiga att ha på sig när man är frusen om fötterna.

Mina tankar just nu är mycket på Gbgbesöket...
Jag kan inte skriva av mig allt i ordning
för det var och är så mycket.
Prat med läkare, gick runt och tittade,
pratade med personal, tackade,
mer prat med läkare, tackade mer osv.
Utan jag skriver av mig om det
jag känner för/tänker på när jag känner för det.

Och nu då så är det tankar om något jag faktiskt tänker på
som på något sätt känns bra att veta i hjärtat;
En av läkarna vi haft sa att det inte är av eller p.g.a mig
eller Fredrik som Oscar blev sjuk.
Att det var opåverkat av
föräldrarnas gener i just det han hade.
Det kändes väldigt bra att få veta det.
Inte heller var det något utifrån som gjorde honom sjuk,
utan det blev otur helt enkelt.
Visst är det hemskt att han ens fick det alls,
men det är ändå bra att få veta att det
inte var något pga ens gener osv.
Att man själv inte var "orsaken".
Visst, man vet ju inte om man
själv drabbas av nåt dumt sen.
Det vet väl ingen människa alls om sig själv.
Men just den sjukdomssorten
Oscar fick var inte pga
mig och Fredrik i allafall.
Fick också veta, utan att jag frågade,
läkaren bara sa det, att om jag skulle vilja ha barn
någon gång så är det inte större risk att det
barnet blir sjukt som något annat barn alls.
Nu vill inte jag ha fler barn då,
vad jag känner nu, men ändå.
Mitt i allt elände så är det ändå bra med
de vetskaperna att det inte var vi,
utan att det är ren otur.
Det är nog illa med den vetskapen,
för det fakta att han är borta nu
lindras ju inte för att det är p.g.a otur,
fast lovar att det ändå är en lättnad
att det inte var något ärftligt,
att man själv inte påverkat det osv. Men;
Vetskapen att han inte klarade sig,
sorgen och saknaden man känner nu,
det går självklart aldrig att acceptera oavsett.

Fredageftermiddag

Nu sitter jag och klunkar kaffe och knappar här.
Har varit hemma en stund efter att ha varit in på Bergvik.
Jag kollade lite kläder och var på väg att köpa en tröja
men så struntade jag i det.
Idag kände jag verkligen att jag ville ifrån
klädaffärerna fortast möjligast.
Kände mig stressad av någon anledning
och hade ingen lust att varken stå i kö
eller kolla mer. Gick sen in på Maxi och
köpte ett hjärta i form av en magnet till
Oscars grav, kaffe, samt halstabletter.
Sen bolaget där jag köpte vin. Sen hem.
Sitter just nu alltså här, vilar mig med kaffet,
och bara slappar en stund.

Kommit hem från Gbg

Ja då har Gbg "avslutet" varit.
Kom hem för en stund sen.
Jag är helt slut nu. Trött.
Det har varit många, många
informationer och intryck idag.
Det har sagts så mycket om
Oscar och annat i kring.
Jag kanske skriver av mig
i allafall om lite av allt,
någon gång om jag känner att
jag vill och behöver.
Så som jag brukar.

Nu är jag så seg så jag måste
göra mig i ordning för natten.
Det har varit en lång dag idag.
(Mamma älskar dig Oscar)

Onsdagkväll

Ja nu är det onsdag kväll då. Snart slut på den.
Några timmar under dagen idag var jag
hos mamma och hälsade på.
Åt lunch med henne, schnitzel och mos. Gott.
Så drack vi kaffe och pratade.

Senare på eftermiddagen då pappa slutat
jobba så åkte jag, mamma o pappa och
hämtade Fredrik vid stationen och
då åkte vi direkt till Oscars grav.

Sen åkte jag och Fredrik hem hit till mig.
Då hängde jag först tvätt och sen så
började jag med middag/kvällsmat.
Gjorde en gratäng jag gör ibland.
Med tacokryddad köttfärs, pasta, lite ost,
champinjoner, samt ostsås.
Så har vi sen glott på tv och druckit kaffe.
Så ringde Marie och vi pratade ett litet tag.
Och så gav jag besked angående lördagmorgon.
Another time.
Så har det varit mer teve.
Så har jag haft en blondering i håret,
sköljt ur den och duschat och nu
sitter jag då här och knappar.

Nu ska jag bara slöa resten av kvällen, se på mera teve,
så får man se när jag/vi orkar somna inatt.
Jag är inte så trött just nu.
Men kanske hinner bli så småningom.
Men även när tröttheten finns ibland,
trots att man kanske upprepade nätter sovit minimalt
så är det inte automatiskt lika med = lätt att sova,
så det märks hur det blir med den saken.
I vilket fall som helst, när jag än somnar,
så ska jag upp tidigt.

Spänd

Jag pratade i telefon med Fredrik för ett tag sen,
han ringde. Han kommer hit i morgon och snart
åker vi då till Gbg.
Vi pratade lite om det, det där med att det
kommer bli tufft att åka utan Oscar.
Känner mig så spänd inför det där avslutet.
Ikväll och även under dagen idag har jag
överlag inte gjort så mycket.
Har bara varit och så har jag grinat till och från.
Det är så det är ibland.

Stjärntårar

Jag har den senaste timmen känt mig sådär gråtmild
utan att jag fällt några tårar.

Jag har känt sådär att snart borde de komma igen.
Men de stannade kvar inombords fast jag ville gråta rätt ut.
Tankarna var som så ofta annars på Oscar och på hur mycket jag saknar honom
Jag har den senaste timmen gått runt och småplockat,
diskat lite och varit i min egna lilla värld och känt mig ledsen utan att tårarna trillat. För så är det ju ibland.
Men nu verkligen kände jag att jag "behövde" gråta men det kom inga tårar.

När jag nu då nyss satte mig i fåtöljen för några minuter sen och med mungiporna ner i knäna, tittandes ut genom fönstret och det var i övrigt alldeles mörkt på himlen så bara exploderade det. Tårarna rann. Precis i mitt synfält, utan att jag liksom "sökte" mig till nåt, så fastnade min blick helt ofrivilligt på en stjärna så fruktansvärt tydlig, som var alldeles tindrande och klar. En enda stjärna.

Jag kände bara att Oscar... och så kom jag att tänka på Blinka lilla stjärna.

Ja tänkte såklart inte att Oscar är stjärnan, men det var precis som att den skulle tindra och blinka till mig just då.
Oavsett om det var en av de kända stjärnorna med namn eller inte så var det precis som att jag skulle se den! Och det var alltså alldeles mörkt på himlen i övrigt. Och just då så bara kände jag hur tårarna kom med ett svosch. Jag bara grät och snyftade rätt ut med blicken fäst på stjärnan. Jag satt och stirrade på den och tänkte en sekund se så det inte var något flygplan men nej den var kvar på samma ställe hela tiden.
Det är så svårt att nog beskriva känslan jag kände men det var så förlösande för jag har verkligen känt mig fylld av gråt inombords den senaste timmen och nu bara rann det som en flod av tårar nerför kinderna.

Oscar och det som rör det som hänt gör att det alltid finns gråt inombords.
Även om jag inte alltid gråter synlig gråt.

Ibland kan jag såklart gråta rätt ut av bara tanken..
Ibland är tårarna kvar inombords och man låter det vara så.
Ibland är tårarna kvar inombords fast man vill ha ut dem.
Och då; Ibland vill det till något särskilt för att utlösa
ens inombordstårar att rinna.
Den här gången var det en stjärna. Tack.

Några dagar kvar till Gbg - avslutet

Söndagkväll då. Jag tar mig inte för något särskilt ikväll, sitter mest och funderar på saker och ting och slötittar på teven då och då.
Det är en hel del tankar i huvudet. Det börjar närma sig att åka till Göteborg. Om några dagar, i slutet av veckan. Och jag tänker endel på det. Jag vet att jag inte kan förbereda mig på hur min reaktion kommer bli när vi kommer dit. Men det hindrar mig ändå inte från att tänka på det, på hur det kommer bli när man väl går in där på sjukhuset. Det enda jag vet är att det kommer kännas tungt.
Det är ju ändå så att det blir första gången utan Oscar.

Under hans sjukdomstid var det en klar, öppen verklighet att befinna sig där. Behandlingar, besked om röntgensvar osv, operationer, mer behandlingar, slungas mellan hopp och förtvivlan, ja det var en verklighet man levde i. Ändå var det som en film ibland. Man hängde med men det kändes som en film ändå vissa stunder. Jag tänkte att "Händer det här?"
Och det visste man ändå att det gjorde och vi levde ju därefter.

Och Oscar levde verkligen! Det gjorde han...
Barn lever här och nu.

Han var levande och livsglad, tålig, och levde upp trots att han ibland var sjuk av biverkningar av behandlingar m.m. Han var en så levande person.
Som många av de som behandlas med cytostatika mådde han efteråt dåligt, kräktes, men skulle ändå peta i sig nåt ätbart när han var redo igen.

Och varvat med att sitta ute i teve o kökssalen på avd o bara ta det lugnt och se på teve och prata med oss, samt andra barn och föräldrar, eller sitta och spela tevespel på det rum han fick när han var inlagd, så kutade han runt på avdelningen med droppställning, skrattade och hade sig och blev busad med av personal och andra. För att nästa stund kanske må illa igen och behöva kräkas, sen alert igen och ja... Han kämpade.

Så det här med verklighets/film känslan eller perspektivet i Göteborg;
det var svårt att fatta att det var så som det var ibland, men man gjorde det ändå, klart och tydligt, även om man, fast det kanske verkar dubbelt, ibland verkligen kände att "händer det här?" och "neej" eller "jaa" beroende på besked osv. Men det var så påtagligt.

Nu ska vi dit utan att huvudrollsinnehavaren längre är med. Inte fysiskt.

(Men jag hoppas att du i allafall är med oss ändå någonstanns ifrån när vi ska dit, "lällskling". Det är det hoppet och den tron jag har nu, och tveka aldrig på att jag är med dig. Och Du vet väl att jag "pratar" till dig varje dag? Du hör mig väl va? Och jag, jag lyssnar till mitt hjärta... du är så tydlig)

Fast jag tänker mycket på det nu såhär innan och fast jag inte kan förbereda mig på hur min reaktion blir när vi går in där på Drottning Silvias barnsjukhus utan Oscar, så vet jag i allafall en sak och det är just det att det blir tungt. Men man känner samtidigt att det är nödvändigt att åka dit. Och om några dagar ska det bli.

Väskrensning

Förut städade jag lite i väskan som jag använder mest just nu. Hittade då en tablettask och en klubba. Fy fan.
Det är alltid nåt som gör en påmind.
Såna naturliga saker som får det att kännas som att Oscar fortfarande levde, just såna saker som en tablettask o klubba i min väska, som jag brukade ha när han fanns här, det känns jobbigt att se nu, för han lever ju inte och kommer inte att äta det nåt mer.

Jag bara slängde det snabbt i soporna. Bortbort typ.

Jag hade en hel del annat i väskan också, förpackningar med näsdukar b.la från Fonus, kvitton m.m. Och mynt!

141, 50 :- i bara mynt hade jag löst i väskan.

Nio stycken 10:or, en 5:a, tre 50 öringar och resten kronor.

Ibland lägger jag ner mynt direkt i plånboken men oftast lägger jag ner löst i väskan istället, rent slarvmässigt. Och nu hade det alltså blivit endel.

Jag hittade även ett armband som jag fått av min ena bror och svägerska.
Trasigt. Så det var bara att slänga.

Jag är dålig på att städa och rensa ur väskor. Jag gör det alldeles för sällan.
Men lyckas man som jag, samla på sig massa mynt mellan gångerna så är det ju inte fel ändå, det blir ju nästan som en belöning på något sätt, tycker jag.

100 lista

Har sett att endel har en lista med 100 saker om sig själva.
Och endel undrar ju lite så Här är en 100 lista om mig

1. Jag har grodskräck
2. Jag är urkass i matte
3. Jag är duktig i svenska
4. Jag är 1.58 cm kort
5. Jag älskar vin, öl, drinkar, shots m.m.
6. Jag vill inte ha (fler) barn.
7. Jag är lite mullig och trivs till skillnad från många andra med det.
8. Jag har bruna ögon
9. Jag har 3 storebröder
10. Favoritfärger är rosa och blå
11. Jag har piercat mig men tagit ur alla
12. Jag har ingen tatuering men ofta funderat på det
13. Jag har väldigt mörkbrunt i princip svart hår egentligen
14. Jag behöver vara själv emellanåt
15. Jag tycker mer om snacks än godis
16. Jag tänker mycket
17. Jag tycker om ost, kex och vin kombinationen
18. Jag får ofta visa leg
19. Jag svär ofta
20. Jag är glad i Mimmi Pigg
21. Jag är förtjust i korta klänningar och kjolar
22. Jag var pojkflicka som barn, byggde både kojor och lekte med dockor
23. Jag går absolut inte på A brunnar
24. Jag tycker om sex och skäms inte för det
25. Jag har lätt för att gråta
26. Jag har svårt att bli kär
27. Jag solar hellre i solen än i solarium
28. Något som jag helst inte äter är rotmos, blodpudding, lever, ostron, musslor
29. Jag avgudar Lars Winnerbäck
30. Jag tycker mycket om kaffe och dricker det mycket
31. Jag tar ingenting för givet
32. Jag har hellre få nära vänner än många ytliga
33. Jag tycker att jag är jag och du får vara du
34. Jag tycker om Sex and the city och min favoritkaraktär är Samantha
35. Jag är förtjust i mys
36. Jag är glad i smörgåstårta bara det är utan leverpastej
37. Jag är skorpion
38. Jag är glad i tända ljus, som värmeljus, blockljus.
39. Jag har inte svårt att erkänna om jag haft eller gjort något fel och säga förlåt.
40. Mina favoritblommor är rosor
41. Jag är omtänksam
42. Jag är förtjust i saker med månar, solar och stjärnor.
43. Jag är fascinerad av och tycker om mycket från 60 - talet
44. Jag har inte körkort och inget bråttom med att skaffa heller
45. Jag har varit med om mer i mitt 27åriga liv hittills än många äldre nånsin varit
46. Jag tycker om att se vissa dokumentärer på tv
47. Jag tycker om viss dansbandsmusik
48. Mitt favoritbarnprogram var o är än Från A till Ö med Hedvig och ugglan Helge
49. En negativ egenskap hos mig är att jag ibland oroar mig mycket
50. Jag beundrar många människor
51. Jag är tacksam för mycket och många
52. Jag kan vara duktig på att lösa mellansvåra till svåra korsord
53. Jag är kass på att lösa sudoku
54. Ger jag en komplimang så menar jag den
55. Jag är känslosam, frispråkig, kan vara blyg ibland
56. Jag är bra på att lyssna på andra
57. Jag är förtjust i Tatty Teddy nallarna
58. Jag är glad i skor
59. Någonting jag inte tycker om är orättvisor av olika slag
60. Jag är född på Karlstad BB
61. Jag var tokig i Herreys när jag var liten. Diggilo diggiley...
62. Jag tycker om att bada badkar med massa badskum m.m.
63. Jag har smilegropar varpå endel påpekar den ena är mer tydlig än den andra
64. Jag tycker om att strosa på IKEA
65. Om jag hade blivit kille skulle jag hetat Eric
66. Min favoritmusik är rock, progg, 60 - tals, samt lite blandat av annat.
67. Jag är inte galen i Brad Pitt och Johnny Depp som många tjejer är
68. Jag tycker mycket om avocado och kan äta flera på raken
69. Jag klarar inte av att slå ihjäl flugor och andra småkryp
70. Jag heter Victoria men de allra flesta säger Vicki eller Vickan
71. Jag är förtjust i västkusten
72. Jag var helfrälst i New kids on the block när de fanns
73. Jag tycker om Mac Donald`s mat
74. När jag väntade Oscar var mina cravings Piggelin och Coca Cola
75. Jag kallas Toda och Todi av flera i familjen och släkten sen jag var liten
76. Jag tycker inte om sliskiga bakverk
77. Min favorit cocktail är Dry Martini
78. Jag ser gärna verklighetsbaserade filmer, en favorit är Alive.
79. Jag är ingen sportmänniska men tycker om hockey.
80. Jag är glad i väskor.
81. Jag vill bilda mig en egen uppfattning av folk o går inte på va andra säger
82. Jag tycker alla är värda en andra chans
83. En tid innan Oscar blev sjuk drömde jag mycket om sjukhus på nätterna
84. En av mina absoluta favoritlåtar är Genesarets sjö med Kjell Höglund
85. Två svenska kvinnor jag beundrar är Agneta Fältskog och Magdalena Graaf
86. Jag är inte förtjust i gelègodis
87. Min favoritmat är många, potatisgratäng, kött, pizza, räkor, tacos, pasta m.m.
88. Jag tycker om sol och värme
89. Jag tycker det kan vara mysigt med ett riktigt sommarregn
90. Älskar jag någon så är det till 100 %
91. Jag hatar ingen och gillar inte ordet hata
92. Är det nån jag tycker mindre om så hänger jag inte upp mig på den personen
93. Tycker jag om någon så ska de veta det, men det finns nog de som inte gör
94. Jag är glad i snacks som chips, chilinötter m.m.
95. Jag tycker om grönsaker som broccoli, blomkål, spenat, brysselkål.
96. Jag är förtjust i tecknade filmer men klarar inte av att se någon nu
97. Tycker jag att något är fel säger jag det, tvärtom också.
98. Jag är förtjust i parfymer.
99. Jag tycker att i min blogg skriver jag om det jag känner, tycker, tänker, det jag vill, detta är jag, och stör man sig på något, så gå då inte in och läs mig.
100. Jag kommer aldrig älska någon som jag älskar Oscar

Fast du ändå alltid finns kvar

Idag, i eftermiddags åkte Fredrik hem till sig
och kommer tillbaka till veckan då vi ska till Göteborg.
Min kväll går i slappandets tecken.
Jag har nyss sett säsongspremiären av Du är vad du äter.
Och nu fortsättningsvis ikväll kommer jag bara zappa runt,
slötitta lite smått, och bara vara, lyssna på musik o slappa,
med alla tankar på ditt och datt, inklusive Oscar såklart.

Jag älskar och saknar honom väldigt väldigt mycket.
Det kommer alltid att vara så. Det finns inuti mig.
Men ibland är det skönt att bara skriva det som
finns inuti mig rätt ut för att ha det på pränt.
För att se det själv. På något sätt.
Ibland skriver jag det ju rätt upp och ner
till honom själv också;
att jag älskar och saknar dig,
samt sånt jag tänker på kring honom.

Ibland inte enbart skriver jag det
utan säger det till honom också,
på mitt sätt även i tanken, ibland rätt ut i ord även där,
för jag kommer inte att få göra det öga mot öga igen.
Inte vad jag vet just nu i allafall.
Men det finns de som säger att han hör mig.
Det tror jag också på ibland och jag hoppas,
särskilt mycket vid vissa situationer och tillfällen.
Och han finns ju för alltid med mig.
Jag finns alltid med honom. (-"Mamma är här Oscar" )
Vi finns för alltid med varandra.
Men saknaden finns ändå där.
Fast du ändå alltid finns kvar.
Så saknar jag dig så mycket.

Boupptäckning gjord

Så nu har vi kommit hem för ett tag sen efter boupptäckningen hos juristen.
Ja nu är boupptäckningen gjord.
Så, så var det med det. Det hela gick snabbt.
Sen ska man ju få boupptäckningspapper och jox i efter hand, som först nu ska till skattemyndigheten,
sen till juristen, sen tillbaka till mig.
Men nu är själva boupptäckningen
i allafall gjord och det är bra.

Efter vi åkt från juristen åkte vi till kyrkogården och tittade vid Oscars grav men tände inga ljus för det var mycket kvar på de som var.

Nu väntar jag på att ugnen ska bli varm, ska snart ställa in en gratäng i ugnen. Har gjort min kassler och potatisgratäng med champinjoner och massa riven ost.
Ska bli gott med mat nu känner jag. Har varit hungrig sen i förmiddags men jag kände inte för att äta innan boupptäckningen, var inte så upplagd för det. Men nu snart så blir det att äta i allafall. Känns bra att boupptäckningen är klar nu, även om pappren ska in till skattemyndigheten o sådär, men man behöver inte gå och fundera på själva boupptäckningen nu i allafall.

Tisdageftermiddag

Tisdag eftermiddag och nu har vi kommit hem efter att ha varit hos A på Fonus och tittat på samt godkänt gravstensmallen, hur texten och själva upplägget ska se ut. Det såg fint ut. Det var ju svart och vitritat på ett papper så slutresultatet ser vi ju såklart inte förrän stenen är klar, men det vi såg nu är ju grunden för hur det blir och det såg bra ut i allafall. Vi vet ju vilken färg det ska vara på stenen, eftersom vi såg ut den för ett tag sen. Likaså formen på stenen. I allafall så bestämde oss för det där upplägget nu då. Fast visst, riktigt hur den kommer se ut när den är klar vet vi ju inte förrän den är just klar. Och när den är det ska vi då också få godkänna om vi är nöjda med den eller inte innan den då ska sättas upp till våren. Känns bra att vi har det här gjort i allafall,
så nu kan de beställa den. Så pratade vi om samt fick klart vissa papper till boupptäckningen som är i morgon.

Tid för Gbg - avslutet bestämd

Nu har jag ringt till hon jag skulle och hon svarade allt, så nu är det bestämt.
- Ni är välkomna! Ja tack så mycket, tack tack sa jag.
Hon frågade om det var okej att sitta på dagvården på sjukhuset med läkarna och prata där.
Jag sa att; ja vi har ju varit på så många platser på sjukhuset.
Det är nog jobbigt bara att gå in på själva sjukhuset så vart vi sitter är nog sak samma. Dagvården eller själva barncanceravdelningen, det är på ett ut.
Vi var mycket på båda.

Vi ska ändå in genom själva entrèn, vilken man gått igenom med Oscar,
och när vi kommit in genom den så är det där vi har gått med Oscar.
Cafèterian, och det där stora skeppet bredvid, som man kan klättra och gå runt i, och några meter därifrån hissarna som Oscar skyndade sig fram till: Jag vill trycka! Det är så mycket där som man gått igenom och förbi med just Oscar.

Så om vi är på dagvården eller barncanceravdelningen det är ju sak samma.
Vi ska ändå igenom korridorerna där vi gått med Oscar för att komma till de ställena. Vart vi än ska sitta av de ställena då så är vi där med vetskapen om att här har vi varit tillsammans. Och att vi då är där utan honom.

(Men Oscar, på samma sätt som jag känner din närvaro med mig där jag är ibland, så kanske du är med oss någon stanns ifrån när vi ska dit?
Du kanske är med oss dit och vill titta hur det går.
Du kanske följer med oss dit för att hälsa på de läkare och andra du träffat där.
Du kanske är med och vill se till barnen som går igenom nu det som du gick igenom då.
Om du kan, ge dem och deras föräldrar kraft att orka kämpa vidare.
Om du kan, ge dem hopp. Tänk om du kunde det...

Du var en kämpe men något ville att du skulle någon annan stanns.
Jag vill kasta glitter upp till himlen till dig för all ork och kämparglöd du hade hela tiden. Du har inte levt för gäves. Du gav så mycket. Du har fått med dig endel och Du gav så mycket själv. Du gav så mycket glädje och lärdom.
Du har lärt mig så mycket.
Du gav alltid så mycket av dig själv.
Jag kommer alltid vara dig tacksam.
Jag är så glad och tacksam för att jag ens fått träffa dig.

Men Du ska inte tro att jag inte saknar dig.

Du ska v e t a att jag gör...

Jag älskar dig.

Puss och kram mamma

Måndagförmiddag

Nu har jag just satt mig här med morgonrock och badlakan efter att ha badat.
Nu har istället Fredrik entrat badrummet och duschen.
Han kom hit igårkväll, och när han kom så åt vi pizza och kollade på teve.
Och pratade endel, förstås då b.l.a om lillkillen. Och det jobbiga och svåra som känns.

Fredrik ringde till A på Fonus förut för o kolla om vi kunde komma idag o titta på det där förslaget och få ett underlag. Men hon kunde först efter 16:00 idag men hade hela dagen i morgon så då tar vi då istället.
Så idag blir det inget sånt. Vi ska nog mest ta det lugnt istället då. Fredrik behöver till Apoteket för nån hostmedicin. Så ska vi till Oscars grav också.

Så ska jag ringa Göteborg antingen idag eller i morgon och ge besked vilken dag vi valde av de tiderna hon som ringde gav mig.
För nu har jag pratat med de andra så vi har bestämt vilken vi tyckte.

Ska egentligen prova att ringa redan nu tror jag, men jag kom på att jag har för mig hon sa att det var telefonsvarare under en viss tid.
Hon frågade om jag tycker om att prata in på telefon svar.
"Helst inte" sa jag och la till ett "haha" , hon med.
Ja men det är verkligen så att jag helst inte gör det.
Det är lättare att prata med personen direkt i luren tycker jag.
Jag provar nu i allafall. Svarar hon inte, eller den andra som också sitter där ibland, så är det inte värre än att jag gör ett nytt försök i morgon.

Ta beslut av sten och ha boupptäckning

Sitter och sörplar kaffe och funderar.

Idag fyller Oscar 6 år 7 månader. 1:a februari idag och han är född 1:a juli.

Jag fattar inte att det är februari redan.
Vad fort tiden går. Den 12:e är det redan två månader sen begravningen var.
Det känns inte så. För fortfarande känns det så färskt och sorgen och saknaden är fortfarande precis den samma.

Ikväll kommer Fredrik hit.
Vi ska fixa med lite av det där praktiska med sten och bouppteckning i veckan o sådär. Det ska bli spännande att se hur det där förslaget på stenen blev.
Det är ju inte spännande i sig att bestämma gravsten men när han nu inte lever längre så vill man ju ha en gravsten som man känner blir fin till just honom.
Så vi ska se så att vi blir nöjda med det vi bestämde, att helheten/resultat blir bra. Så att det blir ett beslut av gravstenen så den kan beställas. Både att bestämma gravsten och sen då ha bouppteckning gällande ens barn, det känns konstigt... men det måste göras.