Saknar så

En av våra allra sista sömniga stunder tillsammans, bara några dagar innan du somnade in för gott.
Jag kommer aldrig att få ha dig liggandes vid min sida sådär mer, aldrig sova bredvid dig mer.

Vi kommer inte sitta o titta på tv, Bolibompa, filmer som "Bilar", "Spiderman", "Ice Age", "Gustaf", Från A till Ö osv och äta chips tillsammans mer.
Vi kommer inte spela tv-spel tillsammans mer.
Vi kommer inte vara i lekparken och gunga mer, och höra dig säga "Högre"!

Vi kommer inte åka mer till Mac Donald`s tillsammans där du åt ditt älskade Happy Meal.
Jag kommer inte få laga dina favoriträtter.
Jag kommer inte att få se dig springa omkring.
Jag kommer inte få höra dina funderingar kring saker och ting.
Jag kommer inte få krama och pussa dig mer och inte du mig.
Jag kommer inte få se dig skratta mer. Du var så glad...

Du fick gå igenom så mycket och ändå var du en sån solstråle.
Du fick gå igenom så mycket och ändå gick det inte vägen.

Jag saknar dig så Oscar.

Du kommer alltid att finnas med mig, men du finns ju inte här fysiskt så jag saknar dig.

Du var så speciell. Det säger alla. Du var så levande och livsglad. Du var omtänksam och du var genomsnäll.

Vissa stunder är det som om man inte fattar att det har hänt. Att det inte är sant. Att du kommer tillbaka. Men så blir man påmind att det har hänt.
Du har somnat in.

Jag var ju där. Jag såg det. Jag såg och hörde dina sista andetag.
Innan du somnade in så sa jag mamma älskar dig.
Det sa jag ofta under tiden du levde också och du vet att jag gjorde det.
Det är jag glad för.

Jag kommer alltid att älska dig.

Nu finns du inte här på jorden. Du leker nog någonstanns med de andra änglabarnen.

Du kan ju inte läsa det här men jag skriver ändå rakt till dig. Det jag har inom mig. Det jag tänker.
Och ibland pratar jag till dig.
Ibland tyst i mitt inre. Ibland högt till fotografier.

Du kanske ser och hör mig någongång, någonstanns ifrån.

Jag älskar dig. Och jag saknar dig.