måndag 9 februari 2009

Stjärntårar

Jag har den senaste timmen känt mig sådär gråtmild
utan att jag fällt några tårar.

Jag har känt sådär att snart borde de komma igen.
Men de stannade kvar inombords fast jag ville gråta rätt ut.
Tankarna var som så ofta annars på Oscar och på hur mycket jag saknar honom
Jag har den senaste timmen gått runt och småplockat,
diskat lite och varit i min egna lilla värld och känt mig ledsen utan att tårarna trillat. För så är det ju ibland.
Men nu verkligen kände jag att jag "behövde" gråta men det kom inga tårar.

När jag nu då nyss satte mig i fåtöljen för några minuter sen och med mungiporna ner i knäna, tittandes ut genom fönstret och det var i övrigt alldeles mörkt på himlen så bara exploderade det. Tårarna rann. Precis i mitt synfält, utan att jag liksom "sökte" mig till nåt, så fastnade min blick helt ofrivilligt på en stjärna så fruktansvärt tydlig, som var alldeles tindrande och klar. En enda stjärna.

Jag kände bara att Oscar... och så kom jag att tänka på Blinka lilla stjärna.

Ja tänkte såklart inte att Oscar är stjärnan, men det var precis som att den skulle tindra och blinka till mig just då.
Oavsett om det var en av de kända stjärnorna med namn eller inte så var det precis som att jag skulle se den! Och det var alltså alldeles mörkt på himlen i övrigt. Och just då så bara kände jag hur tårarna kom med ett svosch. Jag bara grät och snyftade rätt ut med blicken fäst på stjärnan. Jag satt och stirrade på den och tänkte en sekund se så det inte var något flygplan men nej den var kvar på samma ställe hela tiden.
Det är så svårt att nog beskriva känslan jag kände men det var så förlösande för jag har verkligen känt mig fylld av gråt inombords den senaste timmen och nu bara rann det som en flod av tårar nerför kinderna.

Oscar och det som rör det som hänt gör att det alltid finns gråt inombords.
Även om jag inte alltid gråter synlig gråt.

Ibland kan jag såklart gråta rätt ut av bara tanken..
Ibland är tårarna kvar inombords och man låter det vara så.
Ibland är tårarna kvar inombords fast man vill ha ut dem.
Och då; Ibland vill det till något särskilt för att utlösa
ens inombordstårar att rinna.
Den här gången var det en stjärna. Tack.

2 kommentarer:

Tessan sa...

Tänkte bara lämna en liten kommentar till dig, för det är ju så sällan jag gör det. Jag är inne och läser så gott som dagligen i din blogg och ofta gråter jag lite av dina ord. Däremot hittar jag sällan några ord att använda själv, men jag vill bara tala om att jag känner med dig även om jag inte säger så mycket...

Kram.

Anonym sa...

Känner ien mig själv...brukar också titta upp på stjärnhimlen o fantisera om att just den där stjärnan..det är vår Benjamin!! Drömma måste man få göra ibland...det är våran mänskliga rättighet!! Sköt om dig..kramar i massor!!