Behövligt besök

Pappa var här förut i samband med att han hade lunch,
för mamma hade skickat med köttfärssoppa till mig och
det blev ett utbyte av mat kan jag säga.
Tvingade med pappa från mig också.
För jag gjorde en hel plåt hemlagad pizza igår
och jag åt sammanlagt två bitar, en på e.m o en på kvällen,
så det blev ju mängder kvar.
Och jag känner inte för att äta mer av den nu
även om den blev supergod.
Det blir lite enformigt o synd att slänga så jag
skickade med resten till dom.
Snällt att mamma skicka med
pappa soppa till mig, den är så god.
Orkar inte äta än men det ska jag göra sen.
Håller mig till kaffe just nu och har tappat
räkningen på vilken mugg jag är inne på.


Imorgon är det en vecka sen vi var i Gbg.
Behöver skriva lite om det nu.
Något som jag hade funderat på innan det där besöket,
var ju hur jag skulle reagera i korridorer och sådär.
Skulle jag bryta ihop... Det gjorde jag inte.
Jag blev dock tårögd då och då när jag gick där,
och när jag såg sjuka barn, men det stannade där.

Sen när vi pratade med läkare var det också lugnt.
Jag började inte störtgråta nångång.
Jag snyftade till lite nån sekvens
men det var mycket sansat prat,
frågor, och minnen och leenden med.

Vi fick veta mycket av det vi redan visste
även om själva sjukdomen och sjukdomsförloppet.
Och att det en sväng såg ljust ut och
att det nog kunde gå vägen.
Men nån enstaka cell svarade sen
inte på strålning och medicin så det växte på.
Och vi vet ju hur det slutade.

Läkarna frågade mig hur det var och gick till
när han somnade in så jag berättade ju.
Jag visade även bild på mobilen på honom
från när han somnat in. De tyckte han var så fin.

Precis som annars, vem man än pratar med,
som har träffat Oscar så var det så att alla
vi mötte nu som träffat honom,
mindes Oscar som en härlig pojk,
speciell och att han var en sån som man
alltid kommer komma ihåg.
Glad och positiv, spelevink, observant, vetgirig och filosof...
filosof det har han fått av mig tror jag.
Filosoferar över mycket.
Och om man sen konstaterat nåt,
så kommer då varför.
Varför är det så och så.
Filosofera mera.
Det är ett typiskt drag vi har, har jag hört.

I allafall, när vi var där nere så sa
en av våra läkare också att man ibland
bestämmer att ses igen
så de ska höra av sig efter sommaren från Gbg igen.
Så sa de att vi är välkomna att åka ner dit när vi vill
och att det bara är att ringa om
det är nåt jag eller vi funderar på
och det är ju bra att veta.
Även om det blev mycket svar när vi var där nu.

Jag tycker de är fantastiska.
Så underbara mot oss nu även
efter att Oscar somnat in. Gulle dom. Tack o tack.
Det var verkligen gott att få tacka dem
när vi var där för allt också.
Besöket där i sig var helt behövligt.
Det ändrar inget rent konkret
med sorgen och saknaden men
det var ändå helt
behövligt att åka dit.
Det är verkligen så.