Nu har jag just badat och klätt
mig i annat för jag satt i
Hello Kitty- mysisen och slappade
hela förmiddagen, åt frukost,
drack kaffe, såg på teve...
Jag såg på Efter Tio med
Malou von Sivers.
Temat var "Ont i själen".
Det var väldigt intressant.
Caroline af Ugglas var med som gäst.
Henne tycker jag väldigt bra om,
jag beundrar henne mycket och
jag tycker även att hennes bidrag
i melodifestivalen i år var väldigt bra.
Dels tycker jag själva låten
och texten i sig är bra men
utöver det så kände jag redan första gången
jag hörde den, som att det finns
självupplevda saker för henne i den,
den kändes äkta på ett visst sätt
och ja, det bekräftade hon idag...
Hos Malou nu så berättade
hon öppet om att hon har mått dåligt,
haft depressioner i sitt liv, ångest, oro osv.
Jag tycker att det är starkt av henne
att berätta öppet om det.
Det var det verkligen så det var ett bra
och intressant avsnitt som jag alltså
satt klistrad framför i förmiddags.
Nu har jag som sagt badat och ska
komma igång i den mån det går med
dagen och jag kom nu apropå det,
på en sak gällande badrummet
jag skulle göra som jag glömde förut.
Jag skulle ta Oscars pall från badrummet
och ställa den i ena klädkammaren.
Jag har tänkt det flera gånger
men bara tittat på den och
inte kommit längre än så.
Nu skulle jag verkligen göra det
tänkte jag, men glömde av det.
Så jag ska gå och ta undan den nu
medans jag ändå har det i tanken
annars fortsätter det bara med
cirkeln att jag tänker på det,
låter den vara, tänker på det, låter den vara osv.
Och som tidigare så är just sådana saker
ingen hjälp att ha kvar ståendes framme.
Det på hans rum är en sak.
Visst, han kommer inte
att använda och leka med
leksakerna på hans rum
längre heller men jag vill
allt ha dem kvar framme
som minnen och få gå
in och snosa och titta.
Jag vet att han inte
kommer använda det mer
men ändå är det skillnad
mot en pall i badrummet
Att se den o veta att
han inte ska stå på den mer.
är ändå en annan sak,
så den ställer jag i klädkammaren,
slänger den gör jag inte men den
kan stå undangömd där.
Leksaker o gossedjur
kommer han som sagt
heller aldrig använda mer, nej visst,
men det är ändå något
emotionellt i de sakerna.
Det är minnen och så mycket Oscar i dem.
Klart att pallen är minne i sig också
eftersom han stått på den,
men det är ändå en annan sak
jämtemot mer personliga saker.
Och till skillnad från dem så är
pallen inget jag går och tar upp
och kramar och snosar på.
Nej som sagt ta undan pallen
var det jag skulle göra
och det ska jag göra nu.
14 år sedan
1 kommentar:
När man läser dina inlägg...tänker jag mkt på hur tacksam man ska vara för de man har...jag skriver själv mkt om hur mkt jag saknar min Emil när han inte är här hos mig...hur fruktansvärt det är för mig..hur tomt det är när man komer hem ibland o ingen Emil är hos mig...men han kommer ju till mig igen...sen tänker jag på dig...alltså tårarna bara trillar på mig...jag förstår så enormt det du går igenom...jag har själv varit där...men du har haft honom hos dig!! Jag skulle bara vilja komma o krama om dig...ens barn är ens allt så enkelt är det..förlåt om jag blev lite för sentimental..men jag var bara tvungen!!
Skicka en kommentar