Fyra månader.... Det har gått så fort.
Och det är konstigt att det har gjort det.
Att det kan ha gått så fort hittills tidsmässigt
när sorgen och saknaden är så stor och påtaglig.
Det känns som om det var alldeles nyss som det hände.
Det känns så väl hur det var just då och hur
han kändes när han hade somnat in.
Hur jag smekte honom över huvudet och kände
det mjuka håret som hade kommit tillbaka på slutet.
Hur jag smekte och pussade hans kind och
kramade honom där han låg och
hur jag kände att han fortfarande var varm.
Fastän jag vet att han somnat in så slår det mig
ibland att jag verkligen såg honom somna in,
att jag ju var där. Jag var med honom då.
Jag fick föda Oscar, vara med honom här i sex år,
och jag fick vara med när han somnade in.
Jag förstår bara inte att det har gått fyra månader idag
sedan det hände, hur tiden kan ha gått så fort när
varje dag är så påminnande om att han somnat in,
och jag varje dag lever med vetskapen om det som har hänt,
jag förstår inte hur det kan ha gått så fort.
Sorgen och saknaden är så stor. Oändlig.
(Mamma älskar och saknar dig så mycket Oscar)
2 kommentarer:
TYvärr har jag inte varit inne förrän ikväll...men du ska veta att jag tänker på dig varje dag...vet vad du går igenom...4 månader är inte lång tid...själv är jag inne på mitt sjunde år utan min Benjamin...det känns fortfarande som igår!! Igår hade jag ljusparty här...o då var här massor med tända ljus..även för våra gossar..kram på dig o hoppas du får en härlig helg...kramizar!!
Jag vet inte vad jag ska skriva.
Men jag läser och vill att du ska veta det.
Skicka en kommentar