4 kg

I måndags vägde jag mig
för första gången på 1 eller
kanske till och med 2 år.
Tidigare har jag vägt mig regelbundet
men så har jag sedan tyckt att man ska
strunta i siffrorna och gå efter hur
kläderna känns och hur man själv trivs,
och jag trivs bäst när jag är småmullig.

Men nu har jag känt mig lite
för mullig än vad jag trivs med.
Så i måndags vägde jag
mig alltså ändå för att få veta i siffror,
eftersom jag vet att jag i allafall
har gått upp rejält de senaste 2 åren

Och jora... jag vägde bra mycket mer
än vad jag trivs med men jag tänkte
ändå att jag låter vikten vara ändå nu
fastän jag inte trivs, orkar liksom inte...
Det är så mycket annat jag tänker på.

Och så vägde jag mig i dag också:
Jag har gått ner 4 kilo sedan i måndags.
Jag har verkligen inte aktivt försökt att gå ner,
så jag vet inte vad det beror på.
Det är inte medvetet i allafall.
Men eftersom jag som sagt överskridit
gränsen för min trivselvikt så var det
ju tacksamt att jag gått ner 4 kg på
knappt en vecka utan att medvetet ha försökt.

Vad jag saknar Oscar. Och älskar honom.
Den här sorgen och saknaden är så svår,
en sort för sig som är enormt tung att bära.
(Mammas smöl, sakner o älsker dig...
Det vet du att jag gör.)