Var är Oscar?

Måndag förmiddag.
Sitter här och pimplar kaffe.
Har nyligen ätit sen frukost.
Apropå ingenting så kom jag på att jag missade
Söndagsparty med Fredrik och Filip igår.
Så nu får jag allt komma ihåg reprisen.

Idag sker nog inte så värst mycket.
Jag ska till Oscars grav och så ska
jag handla lite småsaker.
Så ska jag skicka ett kort
och en peng till lilla Hannah
som fyller år snart.

Jag sitter och funderar på
det här med drömmarna.
Inatt drömde jag en massa mysko.
Men också så klara saker,
eller i allafall innebörden av dem.

B.l.a att jag såg Oscar. Som levande.
Ändå visste jag även i drömmen att han är död.

Jag gick fram och frågade Oscar:

-"Var är Oscar?"

Då pekade han upp mot himlen.

Otroligt.

Just att han som svar pekade upp mot himlen.
Det kändes speciellt att drömma det.

Vilken känsla det var att se honom som levande
och att jag som hans mamma går fram
och frågar honom vart han är
och han verkligen pekar mot himlen (!)

Drömmar kan jag ju inte styra heller liksom
utan de dröms som de dröms och
de kan ibland få mig att förundras.
Den saken jag drömde inatt berörde mig
och påverkade mig på något särskilt sätt.

Det kändes som att det jag drömde
hade ett budskap.

Mitt filosofiska, psykologiska och analytiska jag
bildar tillsammans en teori om vad.

Ungefär såhär:

"Jag vill påminna dig i din sorg och saknad
och visa att jag finns kvar mamma,
men i en annan dimension
nu än tidigare."

Som jag redan vet.

Men det var som att Oscar själv ville
visa och påminna om att jag ska tänka på det.
Att han, fastän jag vet det,
själv ville visa att jag ska komma ihåg och
tänka på det i sorgen och saknaden,
även dagar då sorgen och saknaden
är som värst och jag inte ser något annat.

Inte tänka på det enbart "vanligt" jobbiga dagar då
jag har näsan precis vid ytan.
Utan också komma ihåg att försöka tänka på
det även de dagar då näsan är på väg helt under den.