Själakram

Jag är hemma hos mamma och pappa just nu.
Idag är det en lugn slapparsöndag.
Jag fastnade en sväng här vid datorn men
i övrigt så ser jag på hockey nu med dem.
Färjestad och HV71. Heja FBK!
Resten av dagen och kvällen blir
också fortsatt lugn.

Vad jag saknar Oscar.
Det är en saknad så stor så stor.
Det är en sådan märkbar saknad.
Själva faktumet är så märkbart.
Som en av våra läkare sa en gång
när vi träffades efter att han somnat in;
"Barn är ju så fysiska." Ja.
Och det är bara en del av allt
det som jag saknar med Oscar också...
det fysiska att få kramas med honom.

(Lille Oscargubben...
Jag skulle så gärna kramas
med dig men det går ju inte.
Inte med armar och famn. Inte längre.
Det får jag göra i minnet.
Men på ett annat sätt kramar
jag dig ju ändå här och nu. Med själen.
Och i sådana kramar släpper man aldrig taget.
Fastän jag saknar att kramas med dig som förr ändå...
Mamma älskar dig och saknar dig.)