Här var Oscar sliten och somnade i soffan efter att ha myst med chips, dip och cola.
Jag la på honom närmsta filt och
det såg så charmigt ut när han låg så.
En liten kille som ligger bland rosa "mys-saker",
Jag förevigade det. Det gjorde jag ju rätt i...
Idag har det gått fem månader
sedan Oscar somnade in för gott.
Det har gått så fort och det
är svårt att förstå det.
Hur tiden fram tills nu kanha gått fort eftersom
saknaden ju är så stor
och man varje dag har vetskapen med sig
att han inte längre lever.
Fem månader.
Sorgen och saknaden är lika stor och svår än
och som jag tänkt tidigare så kommer den
nog alltid att vara lika stor och svår men att
man allt eftersom lär sig att leva med den. På något sätt.
och som jag tänkt tidigare så kommer den
nog alltid att vara lika stor och svår men att
man allt eftersom lär sig att leva med den. På något sätt.
Det är bara det att jag förundras över
hur fort tiden kan gå i en
situation som den här.
situation som den här.
(Mamma älskar och saknar
dig så mycket fina Oscar.
Ja du vet väl; "Så hääääär mycket"
Puss o kram lille älsklingen)
6 kommentarer:
Hej. Jag känner inte dig men jag hittade dig på bloglovin tror jag att det var. Gick tillbaka lite längre bak i din blogg och läste en hel del och jag ville bara säga att det du skriver, det berör. Jag vill inte skriva något som gör dig upprörd, gör jag det så ber jag om ursäkt. Men jag ville bara skicka en tanke. Du verkar vara en stark person. Väldigt söt blogg har du också. MVH Nathalie
Tänker på dig i dag. Kram
Hej! Läst lite i din blogg och sitter nu och bölar. Usch vilken hemsk upplevelse att förlora sitt barn! Jag skäms över mina småproblem som jag klagar över när jag läser sånt här. Jag beklagar verkligen sorgen, kan inte ens tänka mig hur dåligt du måste ha mått under den tiden. Kramar
Fem månader, stackera.
Visst är livet jobbigt.
Jag måste bara fråga, när fattade du? Alltså på riktigt, har du fattat helt än?
Eftersom jag inte fattar, helt alltså. Och förnekar och förväntar mig att han skall komma hem igen.
Fast det finns kanske inga svar på alla konstiga frågor som man har.
Som du skrev hos mig, det är väldigt svårt för en utomstående att faktiskt förstå hur jobbigt det är med brev och telefonsamtal.
Nu skäms jag, men jag har bara bytt underlakanen på EN hel månad. Jag bytte allt varje vecka innan, men jag kan inte göra det än. Jag skall men jag vill inte. Det låter också konstigt om man inte förstår.
Massa kramar till dig:)
Kristina
En personlig fråga, kanske tycker du att den är för känslig. Äter du några mediciner?
Jag fick sobril, de är slut nu, men jag tänker hämta ut fler. Om du åt dessa hur länge behövs de för att hålla ihop kroppen?
Kram
Tänker på dig vännen..hoppas du har haft en bra helg iaf i värmen..kramar om dig!!
Skicka en kommentar