Hemma igen

Då har man ätit lunch då,
spaghetti och köttfärssås
som jag gjorde igår kväll.
Har nu slagit mig ner här
med en mugg kaffe.

Sonen ville ha ett Happy Meal
från Mac Donald`s när vi åkte hem
från sjukhuset så han åt det
i bilen på vägen hem.

Jag undrar hur många Happy Meal
han har ätit det senaste året,
jag kan lova att det har blivit bra många
under våra turer sedan den här processen drogs igång.

Nu har vi alltså kommit
hem från sjukhuset, och nästa gång
blir på fredag om vi vill,
men att om läget är stabilt och vi
känner att det är lugnt så kan vi
annars åka in på måndag nästa vecka
sa dom på dagvården.
Jag antar att det är det där med att
låta honom få vara hemma så mycket
som möjligt nu som de tänker på.

Besöket på dagvården idag innefattade
provtagning som vanligt och
som jag skrev tidgare, även ultraljud av hjärtat.
Proverna var väl okej,
dock har crp:t stigit lite igen till 122.
Normalt ska det ligga på 0-5.
Vissa gånger har han haft över 300.
Det kan dels bero på infektion, förkyldning
eller det faktum att tumörerna finns och växer.

Angående ultraljudet av hjärtat
så var det precis som jag antog,
vätskan i hjärtsäcken har ökat ytterligare.
Vi ska på ett nytt nästa vecka
för att se hur det ser ut då.

Vi pratade en del med läkaren
som gör ultraljuden och vi var
överens om att det här är det sista
man vill vara med om,
och att det inte heller är kul för dem heller.
Läkarna alltså...
Jag sa att jag förstår det.

Vi pratade även en hel del
med en av "våra" läkare som vi har
och har haft sen början,
hon som gav oss beskedet för ett år sen,
att han har en tumör på höger njure
och metastaser i båda lungor.

I allafall, vi pratade idag och när hon
frågade hur det är med oss, i enrum,
så sa vi ju det att det är som det är,
att vissa dagar är det värre än andra.
Vissa dagar är man ju så uppe i det att
man inte hinner känna.

Även om man så klart känner då också,
då man inte "hinner känna".
Man känner bedrövelse hela tiden men
vissa dagar kanske man måste "knipa ihop"
och "knipa käft" mer duktigt än andra dagar
så att inte fasaden helt ska rasa inför
den lille underbara person det vederbör.

Nu sitter drängen och tittar på Barnkanalen
och jag sitter med och skriver här och pratar
med honom under tiden.

Jag har nyss hämtat en mugg med kaffe,
rykande färskt svart kaffe, det är inte dumt.
Det är gott och behövligt,
ibland mer behövligt än annars.
På samma sätt som jag undrar hur
många Happy Meal sonen ätit det
senaste året så undrar jag hur
många muggar kaffe jag druckit.
Det är offantliga mängder,
det vet jag i allafall.

Nej nu ska jag gå in på aftonbladet
och läsa om vad som händer runt
omkring i landet och världen,
för fastän det inte alltid känns så,
så finns det en värld utanför våran.