Börjar blogga här

Nu börjar jag blogga här.
Dock återstår det att se hur ofta och hur mycket,
men jag kommer blogga rakt, rätt upp och ner
om precis vad som helst som jag
känner/tänker/tycker att jag vill.
Ja blogga av mig.
Jag är frispråkig så vill du läsa så är det på egen risk.
Det här är jag! Varken mer eller mindre

Just nu är allt ett enda stort virrvarr.
Det är fruktansvärt mycket som
inte alls är som det borde vara.
I dagarna nu så är det exakt ett år sedan
som jag fick ett besked som kom att ändra mitt liv totalt.
Min älskade son har cancer.
Wilms tumör med spridning till lungorna.
Han har genomgått cytostatikabehandlingar,
två operationer, en då de avlägsnade höger njure
och vidhängande tumör som var på ca ett kilo,
och en veckan därpå då de tog bort metastaserna
i båda lungorna, strålning av buk och lungor,
mer cytostatikabehandlingar...

Han var så nära att bara ha två behandlingar
kvar för att bli frisk, men så visade det sig att
det var någon enstaka cell som inte
längre svarade på behandlingen och han
blev därför resistent mot den.

Då kom vad en läkare kallade
för sista chansen, tabletter. Han började ta dem,
och efter datortomografin för att se hur det
såg ut efter att han börjat med dem,
så visade det sig att de hade inte hjälpt.
I magen var det rent, men i lungorna hade
det växt på ytterligare. Så nu är läget som det är.

Han fortsätter äta tabletterna som bromsmedicin.
Ingen vet exakt hur lång tid det kan
ta tills det att det är slut,
men läkarna sa att det rör sig om månader.

Vi åker in till dagvården för provtagning osv
med jämna mellanrum.
Just nu inte lika ofta som tidigare då
det blev var och varannan dag,
men det är för att vi ska få vara hemma så mycket som möjligt nu.

Idag ska vi i allafall in dels för provtagning
och dels för ultraljud av hjärtat.
Han har fått vätska kring hjärtat så han
har gjort några ultraljud den senaste tiden
för att se hur mycket det har ökat.
Det har ökat lite varje gång.
Troligtsvis så har det ökat idag också.
Vad det verkar så gör de inte någon åtgärd
så länge som hjärtat har plats,
men jag blir lite fundersam över det,
för trots att läget är som det är så vill man
ju att hjärtat ska ha plats att slå. Eftersom hjärtat slår bra.
Jag vill ju inte att det ska gå illa på något vis,
men eftersom det inte är hjärtat
som var utsatt från början så vill man ju
inte att vätska kring hjärtat ska
krångla till läget mer än det redan är.

Nu ska jag hälla på mera kaffe
i muggen och göra mig i ordning.