En trött

En trött sitter nu framför skärmen
med kaffemuggen bredvid.
Vilken natt det har varit.
Sonen har andats väldigt tungt inatt
och det har lätit en massa ljud från honom.

Jag satte på kaffe runt 00:00 - tiden.
Jag kunde inte slappna av för fem öre.
Jag och F har suttit bredvid honom i sängen
varvat med att vi gått upp och traskat fram
och tillbaka från och till princip hela natten,
så har vi pratat om en väldig massa som rör
det här hemska som pågår nu.

Vi pratade b.l.a om ovissheten,
att vi inte vet när och hur det
kommer vara när det sker.
Det som kommer att ske,
med största sannolikhet,
men som ingen vet exakt när.

När vi var i Göteborg i september så sa
en av läkarna att det är ett under om vi
sitter här (alltså i rummet där vi var) om ett år.
Inatt kändes det så påtagligt att det
är som det är eftersom hans andning
tydligt visade vad ansträngt
det är för lungorna att jobba.

Så ovissheten, den är som en tickande bomb
på samma sätt som sjukdomen i sig är det.
Visst, ett par läkare sa att vi ändå måste
tillåta oss att känna lite hopp,
under kan ju ske sa de,
men med tanke på att vi ju ser hur han
påverkas av sjukdomen
så får man ju inga större förhoppningar.

De har ju även sagt att vi kommer att
märka att han försämras och att det kan gå fort.
De pratar om morfinpump, mediciner mot
smärtan om han kommer få mycket ont.
Än så länge verkar det inte nödvändigt,
men vi får vara uppmärksamma.
Han har inte klagat på någon vidare
smärta mer än att han haft lite ont i
vänster sida och då har han tagit alvedon.

Inatt när jag och F pratade så spekulerade
vi även i det där, med smärta och morfinpump,
att vi vet ju inte om han kommer att få
så ont ens, att han kanske inte kommer
ha någon pump eller annan medicin,
att det främst är andningen som blir
svårare och svårare för honom utan
att han kommer få så värst ont,
men vi vet ju inte.
Ingen vet ju hur det kommer att bli.

Jag blir så sliten i allt det här,
särskilt just nu känner jag mig väldigt trött.
Natten har ju alltså varit ganska sömnlös.
Det var först på morgonen jag sov eller
i allafall slumrade från och till mellan
ca 06:00 - tiden och ca 09:00.
Att man är trött med jämna mellanrum,
både psykiskt och fysiskt, i en situation
som den här är ingen överdrift,
det är något jag kan lova.

Nu ska jag titta på när sonen
spelar Madagaskar på X - boxen
och sörpla vidare på mitt kaffe.