Trängda tårar

Jag sitter här med en massa tankar på Oscar ,
på saknaden efter honom, på vad ledsen jag är här och nu.
Det kommer ju för alltid att då och då finnas tårar
inuti mig nu oavsett om jag gråter dem utåt eller inte, och;

Idag är det en sådan dag då jag känner att jag är på
väg flera gånger att gråta hejdlöst utåt och att jag är
så full av gråt inombords, och visserligen är snyftig och
tårögd till och från men att tårarna inte tar sig ut helt idag.

Ibland när de vill ut så bara tar de sig ju ut då,
lugnt rinnandes eller vilt forsandes nerför mina kinder.

Men; ibland så vill mina tårar ut fastän kan inte.

De är då många och de samlas och trängs så till
den milda grad att de inte låter varandra passera
utan stannar i en påträngande klunga innanför ögonlocken
och det blir svårt för dem att rinna iväg, forsa ut.
Det blir som en fördämning. Verkligen.

En sådan dag är det just idag;
då jag känner att jag är på väg att gråta och inte kan det,
att jag blir tårögd men att tårarna liksom inte tar sig förbi
varandra från mina ögon idag just för att de är så många
som samlats på varandra inuti mig sedan sist jag grät utåt.