Första maj

Idag är det första maj.
Igår var det alltså Valborgsmässoafton.
Så nu är den första valborg utan
Oscar till ända.

Nu har fredagskväll börjat.
Får se vad som händer.

Det är underbart väder idag med.
Har varit ute och solat i princip
hela dagen med små undantag
då jag varit inne och grejjat lite.
Det har verkligen varit härligt ute idag.

Och var man blöt i håret så torkade det direkt.
Jag var inne och duschade en sväng
och hällde sedan upp ett glas vin och
tog med det och gick ut igen
med badlakanet omkring mig.
Satte mig och smuttade på vinet
i solens värmande strålar.

Hörde barn som lekte på håll,
b.la några kompisar till Oscar.
Tänkte på att han
hade kunnat vara med.
Nu börjas det ju med sådant
såhär års; barn som leker,
skrattar och är igång ute.

I allafall, jag satt sjöblöt i håret
eftersom jag inte brydde mig
om att burra till det med badlakan
just för att se hur snabbt det torkar
och det torkade snabbt.
Ändå har jag väldigt tjockt hår.
Hursomhelst, så;
Det var så skönt att bara sitta så

Att sitta så i solen.

Sorgen och saknaden efter Oscar
blir inte mindre om jag sitter
och slappar i solen och tar mig
ett glas vin. Det gör den ju inte.
Inget kan få den mindre.

Men om jag får en form av
avslappningskänsla ibland och
verkligen kan försöka att greppa tag i den
när jag väl känner att jag kan, ja,
det hjälper till att jag kan hålla mig kvar
tills nästa stund då man kanske åter igen
inte ens kan tänka sig en känsla av avslappning.
Det kommer ju sådana stunder då jag inte kan det.

Så stunder när jag kan så ska jag greppa fast vid den känslan.
Avslappningskänslan.

Just idag kände jag att
det var verkligen så
skönt att bara sitta
så som jag gjorde
rätt och slätt mitt i solen.
Med alla tankar.

Jag ska göra det som
jag känner ger mig njutning.
Jag ska unna mig de stunderna,
ta ett glas vin
utan dåligt samvete.

Det är vår. Den sjöngs in igår.
Jag möter just nu den
första utan Oscar.
Men han finns med mig.

Jag kan visa genom att peka
mot mitt bröst,
där inne är mitt hjärta.
Där finns han. Där finns Oscar.

Jag kan visa genom att peka
ut i luften omkring mig vart jag än går,
där är han med.

Jag pekar på hans själ.
Han pekar på min.

Jag känner det. Jag vet det.
Oscar finns för alltid med mig.

På ett sätt. Själsmässigt. Och det är starkt.

Han finns inte här som förut.
Han finns inte här för blotta ögat
eller att ta på,
och jag saknar honom på ett sätt som
egentligen är outhärdligt.

Men han finns alltid med mig,
Han gör det.

Han är inte kvar som förut men
på ett annat sätt finns han alltid kvar.

Ja.