Fotograf Oscar

Oscar tyckte om att ta kort.
Här har jag för mig att det var något
med att han ville att mamma skulle
sitta framför hans lilla fåtölj.
Det var något med mig framför eller
vid fåtöljen i allafall har jag för mig.
Det var ju i allafall bra att jag inte skulle
sitta i den. Det hade varit grannt det.
Han kom nog åt någon inställning så det vart
delvis suddigt o mörkt men det är ju en
liten söt grej att minnas och en
kul grej att ha nu efteråt eftersom
den är relaterad till honom.

Avtryck

Nu har jag nyss pratat med
en av fröknarna på Oscars dagis.
Jag tackade för att de varit dit med lyckostenen
och så undrade jag ju då hur de hittat dit.
Och det var som jag tänkt
att de gick och tittade själva
och så hade de frågat en
som höll på och planterade
som visste vart platsen är.

S sa att de hade åkt tillsammans fröknarna,
att de hade haft planeringsdag så att det
passade bra att göra det då.
Hon sa också att det var så fint vid platsen,
så fin gravsten och att det passade
med "Solstråle" på gravstenen.

Hon sa att Oscar glömmer man aldrig,
han var speciell han.

Så sa hon, precis som i vintras,
att jag är välkommen att
komma till dagis när jag vill.
Jag sa att jag ska kika in någongång frampå.

Ja så pratade vi en liten stund
om Oscar och rent allmänt hur det är nu.
Hon frågade;
"Hur går det med dig Victoria?"

Det är så snällt att hon frågade
hur det går och jag är tacksam för det.
Jag sa att det är tungt.
Att det blir så påtagligt också nu när
det har blicit vår och det blommar ut, ska levas ut
allt ska bli så levande nu.

Att det känns som att man inte
riktigt lever vissa dagar,
men att de här drygt fem månaderna sedan
han somnade in har hasats igenom
på något konstigt sätt.
Att de har det fastän jag inte förstår hur.

Det var trevligt att prata med henne
och hon tyckte det var bra att jag ringde.
Nu vet jag ju också hur det gick till med
ditläggandet av stenen.

Hon sa även att de tänkte sätta en solros
vid sidan om hans grav frampå
om det är okej för mig.

"För det var ju Oscar" sa hon. Som en solros.

Hon menade ju inte att de skulle plantera
bestående blommor för det är det
ju jag och de mina som ska göra.
Men hon menade att det är en
som blommar några månader och att det vore fint.
Och det är klart de får sätta en solros där.
Vilken fin motivering: "För det var ju Oscar". Ja...
Den här lille killen har onekligen uppenbart
satt någonting själv också;
avtryck i många människors liv.

Tisdagkväll

Ja tisdagkväll då da. Varit inne ett litet tag.
Har varit till Oscars grav, varit och köpt vin,
varit och handlat lite småsaker så som kaffe,
champinjoner, juice och lite annat jox.
Åkte med moster och nu är jag alltså inne
sedan en stund tillbaka.

Jag har nyss pratat med Helene i telefon.
Jag ringde henne för när jag kom till graven fick jag se
att det var en liten gossedjurshund och ett kort
till Oscar där det stod;
Oscar! Vi saknar dig! / Linn och Leo

Vad gulligt. Jag blir så rörd.

Det är två av hans kompisar.
Det är ju Helen som skrivit på kortet
men meningen var ju deras.
De hade mycket kul ihop!
Oscar lekte mycket med Linn och Leo
förra våren och sommaren,
alltså några månader innan han dog.

I allafall, jag ringde och tackade för hunden och kortet
samt att jag och Helen pratade i övrigt en stund.
Jag ska hälsa på dem någongång frampå.

Det var så lustigt det med hunden och kortet.
Gravstenen har ju inte varit uppe mer än några dagar.
Och Helene visste inte om att den var uppe nu
De hade nämligen funderat på det ett tag.
Hon fick som en ingivelse att nej nu åker vi dit.
Och så var den uppe då!
Så vi tyckte liksom "oj".

Nånting mer jag såg vid graven var en sten
som jag vet är från dagisfröknarna.

När de som skulle börja nollan slutade på dagis
så fick de en lyckosten.
Det berättade en fröken på dagis
när jag och Fredrik var där för att
tacka för tiden, prata och hämta Oscars saker,
ett litet tag efter att han somnat in.

Men det blev ju aldrig att Oscar började nollan.

Vi fick i allafall se den och det är en liten
målad sten som det står "Oscars lyckosten" på.
Och dagisfröken frågade om de själva fick lägga stenen
vid Oscars gravplats eftersom de gav de andra barnen.

Det fick de ju. Men jag sa att det får bli till våren
eftersom det ju var så snöigt och/eller slaskigt då
Den skulle ju inte synas då.
Så kanske när gravstenen kommit upp.

Nu är det ju då vår,
men jag undrar hur de kunde veta att
gravstenen kommit upp just nu i dagarna.
Så jag ska ringa och fråga i morgon.
Eftersom jag har för mig att vi sa att
jag ska höra av mig till dem om det
så blev jag lite nyfiken på hur de kunde veta.
Men jag ska ringa och fråga imorgon.
Det kan ju även vara så att de
varit och letat upp gravplatsen själva,
men det får jag ju veta då jag pratar med dem.
Det var fint i allafall.

Nu ska jag grejja lite en stund.

Måndagförmiddag

Hur det kan vara egentligen.
Jag somnade, vet inte exakt när,
men i allafall i någorlunda tid igår kväll/natt.
Det måste ha varit någongång på senkvällen
eller förnatten i allafall, för jag vaknade sedan
vid 02:00 och efter det kunde jag inte somna om.
Det är väl tankar på Oscar och allt omkring det.
Ibland går det ju att sova ändå men det är ju först
när man blivit helt utmattad av sömnbrist.

Jag gick upp och drack lite tropisk juice och vatten,
gick och la mig igen och försökte somna om, men nej.
Sedan var jag uppe ytterligare några gånger,
drack lite mera vatten och försökte sedan
återigen somna om, men, nej igen. Varenda försök.

Så till sist gick jag upp för dagen, mitt i natten.
för det gick bara inte att somna om.
Satte på kaffe, satte på mig mysdress, satte på teven,
satte mig vid datorn. Satte i mig mängder kaffe.

Det är ju tajmat att jag, då jag väl somnade i skaplig tid,
blev klarvaken efter att ha sovit endast ett par timmar
men vad gör väl det då jag faktiskt trots det,
inte känner mig något trött nu heller.
Men så har jag också pimplat mängder med kaffe i
parti och minut under hela morgonen och förmiddagen.
Jag hjärta kaffe = Sant! ♥

Söndagkväll

Söndagkväll.
Idag har det inte blivit
många knop gjorda för mig.
Jag har bara tagit det lugnt och slappat,
och nu ikväll slötittar jag på teven
och slösurfar på nätet om vart annat.

Jag känner mig allmänt slö hela jag idag,
medans det ändå är full aktivitet inne
i mitt huvud av alla tankar.
På många olika saker. Och givet; på Oscar
och på vad innerligt mycket jag
älskar och saknar honom.

Jag ska fortsätta kvällen med att
slappa nu så märks det när John Blund behagar
komma ikväll eller inatt och strö
pulver i öga på mig så att jag somnar.
Om han nu kommer alls. Det märks.

Dagens

Dagens låt: Söndermarken - Lars Winnerbäck
Dagens mående: Det knallar
Dagens frisyr: Rufs
Dagens smink: Inget
Dagens klädsel: Grå Mimmi Pigg top, blå o vit-randig kjol
Dagens vill ha: Inget särskilt
Dagens saknad: är Oscar
Dagens drog: Kaffe
Dagens tråkigaste: Inget särskilt
Dagens måste: Inget
Dagens dricka: Kaffe, vatten, vin
Dagens köp: Vin
Dagens mat: Min köttfärs och pastagratäng
Dagens dusch: Badade nyss, nu på kvällssidan
Dagens ros: Till flera snälla personer
Dagens tv-tittande: Inget särskilt än, kanske senare
Dagens tanke: Jag älskar och saknar Oscar (som varje dag)

Första maj

Idag är det första maj.
Igår var det alltså Valborgsmässoafton.
Så nu är den första valborg utan
Oscar till ända.

Nu har fredagskväll börjat.
Får se vad som händer.

Det är underbart väder idag med.
Har varit ute och solat i princip
hela dagen med små undantag
då jag varit inne och grejjat lite.
Det har verkligen varit härligt ute idag.

Och var man blöt i håret så torkade det direkt.
Jag var inne och duschade en sväng
och hällde sedan upp ett glas vin och
tog med det och gick ut igen
med badlakanet omkring mig.
Satte mig och smuttade på vinet
i solens värmande strålar.

Hörde barn som lekte på håll,
b.la några kompisar till Oscar.
Tänkte på att han
hade kunnat vara med.
Nu börjas det ju med sådant
såhär års; barn som leker,
skrattar och är igång ute.

I allafall, jag satt sjöblöt i håret
eftersom jag inte brydde mig
om att burra till det med badlakan
just för att se hur snabbt det torkar
och det torkade snabbt.
Ändå har jag väldigt tjockt hår.
Hursomhelst, så;
Det var så skönt att bara sitta så

Att sitta så i solen.

Sorgen och saknaden efter Oscar
blir inte mindre om jag sitter
och slappar i solen och tar mig
ett glas vin. Det gör den ju inte.
Inget kan få den mindre.

Men om jag får en form av
avslappningskänsla ibland och
verkligen kan försöka att greppa tag i den
när jag väl känner att jag kan, ja,
det hjälper till att jag kan hålla mig kvar
tills nästa stund då man kanske åter igen
inte ens kan tänka sig en känsla av avslappning.
Det kommer ju sådana stunder då jag inte kan det.

Så stunder när jag kan så ska jag greppa fast vid den känslan.
Avslappningskänslan.

Just idag kände jag att
det var verkligen så
skönt att bara sitta
så som jag gjorde
rätt och slätt mitt i solen.
Med alla tankar.

Jag ska göra det som
jag känner ger mig njutning.
Jag ska unna mig de stunderna,
ta ett glas vin
utan dåligt samvete.

Det är vår. Den sjöngs in igår.
Jag möter just nu den
första utan Oscar.
Men han finns med mig.

Jag kan visa genom att peka
mot mitt bröst,
där inne är mitt hjärta.
Där finns han. Där finns Oscar.

Jag kan visa genom att peka
ut i luften omkring mig vart jag än går,
där är han med.

Jag pekar på hans själ.
Han pekar på min.

Jag känner det. Jag vet det.
Oscar finns för alltid med mig.

På ett sätt. Själsmässigt. Och det är starkt.

Han finns inte här som förut.
Han finns inte här för blotta ögat
eller att ta på,
och jag saknar honom på ett sätt som
egentligen är outhärdligt.

Men han finns alltid med mig,
Han gör det.

Han är inte kvar som förut men
på ett annat sätt finns han alltid kvar.

Ja.