Allmänt passiv

Idag hade jag eventuellt tänkt att ta ett nytt
ryck och fortsätta, som häromdagen,
att plocka och slänga från klädkammare och garderober,
men det var just eventuellt och jag känner
mig allmänt passiv idag så det får vara.
Jag sitter mest och småtittar på teven och bara är.
Det är lika bra jag låter det vara så när jag
känner att jag inte har någon lust.
Det blir bättre av saker och ting om jag verkligen
känner för det och i morgon kanske
jag är piggare på att göra ett litet ryck.
Det märks. Annars tar jag det en annan dag.
Jag får ta det när jag känner för det.
Nej nu ska jag nog fortsätta slötitta teven
med mina funderingar och tankar.
(Önskar och hoppas att du har det bra Oscar.
Mamma älskar och saknar dig oerhört mycket lille gubben)

Dagens

Dagens låt: Flera
Dagens mående: Det knallar
Dagens frisyr: Halvplatt, lugg
Dagens klädsel: Rosa linne, gråa byxor
Dagens smink: Mascara, eyeliner, läppglans
Dagens vill ha: Inget särskilt
Dagens saknad: är Oscar
Dagens drog: Kaffe
Dagens tråkigaste: Inget särskilt
Dagens måste: Inget
Dagens dricka: Kaffe, vatten, kanske lite vin sen
Dagens köp: Inget
Dagens mat: Min kassler o potatisgratäng med champinjoner o ost
Dagens dusch: Badade för en liten stund sen
Dagens ros: Till flera människor m goda hjärtan. Tack. Tycker om er.
Dagens tanke: Jag älskar och saknar Oscar (som varje dag)

Torsdageftermiddag

Så, har nyligen kommit hem,
ställt in varor och nu satt mig här.
Idag åkte jag och mamma in till Bergvik.
Först handlade jag mat på Maxi,
sen in på Gina Tricot där jag köpte
en blå och vit - randig kjol.
Sen skulle vi möta upp min moster o hennes karl.
och gå och fika. Vi mötte upp dem vid Coop.

På vägen till cafèet såg jag en jacka jag tyckte såg fin ut
i skyltfönstret till Stadium så vi gick in
och tittade men när jag väl såg närmare
på den var den inte så fin längre,
och jag provade den men den kändes inge go heller

Sen gick vi då vidare och skulle göra
ett nytt försök till cafèet.
Men så halkade vi in på Lindex och där
fick jag syn på en rosa jacka/kappa som
jag tyckte var jättefin och som jag provade och köpte.

Sen gick vi då och fikade,
jag tog en Ciabatta med kyckling,
curryröra och grönsaker och en kaffe.
Mamma med. Jag ville bjuda men
det ville hon med. Hon fick som hon ville då.
Så satt vi där och fikade och pratade
vi fyra ett bra tag,
sen skulle moster o hennes karl åka.

Jag och mamma tog bolaget där jag köpte vin,
och sen åkte vi hem till henne en sväng.
Sen hämtade vi pappa vid jobbet då
han slutade och åkte till kyrkogården
och Oscars grav och tände ljus.
Sen skjutsade de hem mig,
och nu har jag alltså varit hemma
en liten stund och nu ska jag bara slappa lite.

Onsdagkväll

Ja nu är det onsdagkväll. Snart slut på den. Snart natta.
Idag har jag slängt Oscars juniorsolkräm,
tandkräm, och tandborste.
Bra Victoria, tänkte jag faktiskt då,
för hur det än är så kan jag inte ha
kvar såna saker hur länge som helst.
Men tandborstmuggen som tandborsten
stod i slängde jag inte...
Ville ha kvar den.

0ch så har jag slängt skräp o jox i sopsäckar
men inte nåt som tillhörde Oscar.
I allfall, en hade jag redan börjat slänga i
sen tidigare men nu blev den full
och så började jag i en tom så
två knökfulla sopsäckar vart det.
Pappa var o hämtade dem i eftermiddags o for iväg med.

Jag har en massa mer jag kan och ska plocka i och slänga
och jag tar lite då och då när andan faller på.
Som jag gjorde idag, för fastän jag tog lite då och då,
så vart det ju två fulla säckar.
Och dessutom var det nästan en tredje
som blev full men som jag kan knö ner lite mer i innan det är bort med den

Jag fattar inte att det,
efter sen varje gång jag slänger något,
ändå finns kvar tills nästa gång jag
kommer på att jag ska
slänga sånt jag vill bli av med.
Varför tog jag inte det med sist också, liksom.
Visst, dels samlar jag väl på mig nytt skräp,
men det finns också kvar sånt gammalt
som jag kunnat ta med förra gången.
Jaja, huvudsaken är att jag ändå slänger
när jag väl slänger.
Det känns skönt att få iväg lite.

Fastän jag inte vet hur

Ja då var det tisdag förmiddag då.
En riktig mjukstart på dagen.
Jag har varit vaken ett tag på morgonen
men låg kvar i sängen och gick upp först efter 10:00.
Nu har jag satt mig här med kaffemuggen vid
min sida och tar en klunk ur den då och då.
Denna härliga dryck, det är allt tur att den finns.
Dels är den så god och dels hjälper den mig att piggna till ibland.

Idag är det 3 månader sedan Oscar somnade in.
3 månader sedan som han drog sitt sista andetag.
Tiden har gått fort hittills men sorgen och saknaden
är lika starka än. Det kommer vara så länge, länge.
Det finns de som säger att det kommer vara så hela livet.
Men att man liksom lever med det.

Och ingen kan ju veta precis hur det är för den o den...

Nu har det ju inte gått så lång tid sedan Oscar somnade in
så jag kan inte säga än hur det kommer att
bli med min sorg och saknad längre fram,
men jag tror att det alltid kommer vara
så starkt som nu för mig.
Än så länge är det precis lika starkt
som om det var 3 dagar och inte 3 månader
sedan som han somnade in.
Och jag tror det alltid kommer vara lika starkt för mig.
Endel kanske tror att det är som ett litet sår på huden
som bleknar till ett ytligt ärr.
Men så är det inte, det är ett sår i hjärtat,
och för mig kommer det alltid att vara lika djupt.
Det läker aldrig. Det gör det aldrig.
Men man kanske lär sig leva med det
på ett annat sätt längre fram.
Det är ju sånt som varken jag eller
någon annan kan svara på.

Det är ju inget som händer eller ska hända ofta.
Det här är liksom inget naturligt återkommande
man kan eller ska kunna likna vid form av tidigare
händelser och kunna gå tillbaka till och
på något sätt jämföra med och ta hjälp av.
Utan i det här är man på square zero och man vet
ingenting om hur man ska handskas med det.
Man vet inte hur, bara att man måste det.
Fastän såret i hjärtat efter Oscars död
alltid kommer vara lika djupt
så måste jag handskas och leva med det.
Jag vet jag att jag måste, fastän jag inte vet hur.

Ave Maria

Någon vecka efter att Oscar somnat in så
var det gudstjänst då man skulle eller kunde
till kyrkan för att höra namnen på födda,
döpta, gifta, och då avlidna från den senaste tiden .
Det var även en gudstjänst i övrigt som vanligt antar jag.
I allafall så var jag på den.

Och som jag klargjort flera gånger så går inte jag
i kyrkan "varje söndag" om man uttrycker sig så
men därmed inte sagt att jag inte tycker att det
finns endel fint berörande saker där och därifrån.
Sen, vad man då FÅR tycka om man nu
syndar och inte är så flitig med kyrkobesök osv,
det vet jag inte, men jag hoppas att jag får
tro på något av det ändå för jag vill
verkligen få tro på vissa saker därifrån.
För det finns det av det som berör mig.

I allafall då den dagen åkte jag, mamma, pappa, Fredrik, hans mamma o hennes karl dit för just den där gudstjänsten. Och det var en kvinna som sjöng just Ave Maria och jag började snyfta där rätt upp o ner för det var så fint.
Där satt jag och snyftade och kunde ärligt talat inte hålla tillbaka en tår.

Nu såg jag då på youtube den här versionen
av Ave Maria som är med Celine Dion.
Och samma reaktion kom då. Tårarna började rinna.
Jag kan börja gråta av den här!
Den som gjort det här bildspelet
till klippet ska ha cred för fy vad fint.
Jag tycker bilderna säger så mycket i sig själva
i kombination till sången.
Det här tycker jag faktiskt är riktigt fint
sammansatt rakt igenom.
Så att det känns. Jag blir gråtig och berörd. Så fint.
Ave Maria - Celine Dion

Inga slängda skor än

Söndagkväll. Bara är.
Slappar o slöar järnet.
Ätit färsk torsk, potatis och
spenat, slötittat på teve.
Inte många knop gjorda alls.
Varken nu på kvällen eller under dagen.
Jag hade tänkt slänga Oscars skor idag,
de par han använde mest nu på slutet,
samt kängor och stövlar.
Men jag gör det någon annan dag.
Jag tänkte, men så lät jag det vara.
Kläderna tänker jag spara men inte skor.
Men det blev inte att jag slängde
några skor idag heller.
De står i ena klädkammaren och har
sånt där smågrus och grusdamm på dem
under sulorna fortfarande.
Kläder är det skillnad med känner jag,
alla hans kläder ligger nytvättade och
vikta i byrå o garderober,
förutom ena huvtröjan som ligger på
hans säng o som jag snosar på då o då.
Men skor som man ser är grusiga precis
som om han nyss varit ute o lekt,
det är skillnad med dom, de vill
jag inte ha kvar ståendes hur länge som helst
att se på det sättet.
Kläder är skillnad med för det
känner jag att de ska få
vara kvar för det är inte samma sak. Men skorna...
Jag känner att jag borde slänga skorna.
Och idag tänkte jag verkligen hiva ner
dem i en svart plastsäck men nej,
jag drog mig för det igen,
jag har bara tittat på dem i ena
klädkammaren idag igen
och kom ingen vart med
planerna på att slänga dem än.
Det får väl bli någon annan dag.