Ja, tänk, det har snart gått ett år
sedan Oscar tog sitt sista andetag.
Idag fixar vi minnesannonsen
som kommer i tidningen på lördag.
Det är ofattbart att det har gått så snabbt som det har gjort
och jag förstår inte hur tiden kan gå alls med tanke på
att det är en sorg så stor och tung.
Men på något förunderligt sätt så sitter jag här idag ändå.
Sorgen och saknaden är lika stor nu som om det var igår
men det är så att man får lära sig att leva med den.
Jag kan också poängtera att fastän det är stunder då
det känns riktigt jävligt, så finns det också stunder nu
då jag känner att jag har styrkan att le åt alla minnen
och styrkan att känna mig lugn med att, trots min egna stora
sorg och saknad så, behöver Oscar i allafall inte gå igenom massa
prövningar mer, utan han har det bra
på en plats där inget lidande finns.
Kram på er alla och njut av varje ljusglimt!
14 år sedan
2 kommentarer:
Tack så mycket.
Oj, har det redan gått ett år... Ja, det går fort du. Jag beundrar verkligen att du tar dig vidare trots att du har den tunga sorgen att bära på...
Kram.
Ett ljus har jag haft tänt här ikväll för din lille Oscar!! Kan inte hjälpa det, men det känns tungt här även för mig. Har ju själv mist o har ju en pojke som nästan är jämngammal med din gosse. Beundrar dig såå, du är såå stark o du kämpar på som bara den!! Tänker på dig vännen..många styrkekramar från Marie!!
Skicka en kommentar